Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag älskar dessa nöjen högst obetydligt!» svarade
Arthur. »Jag älskar något vida ädlare och upphöjdare. Jag
var endast ^lad med de glada. Men jag uppehåller er...
hvart skall mamsell Montén bära allt det der?»
»Hit in i salen!» sade hon, öppnade skyndsamt dörren,
lade ifrån sig silfret, tillslöt skänken och önskade, med tårar
i ögonen, ty hon var mycket ledsen att hafva sårat Arthur,
»herr löjtnanten en god natt».
»Är ni då så sömnig, Louise?» frågade han och
fattade bedjande hennes hand.
»Nej, jag är icke alls sömnig.»
»Hvårföre har ni då så brådt om? Och hvarföre har
Louise nu på eftermiddagen blifvit så främmande för mig
liksom på Banfors? Och likväl — likväl, Louise, syntes
det mig som du kände dig glad, när jag i förmiddags
anlände. »
»Ja, så var det ock, Arthur», svarade hon, »men de
ha skrattat och gjort narr af mig för min brådska att möta
er, både notarien och de båda fruarne från staden, och det
har gjort mig ledsen.»
»Men rår väl jag for det, bästa Louise, att de icke
hafva någon sann känsla, utan finna den mest oskyldiga och
älskvärda naiveté löjlig? Omöjligt kan du derföre vara
missnöjd med mig.»
»Nej, icke missnöjd, Arthur.. Men det är så godt
vi nu lemna hvar andra, ty det är mycket sent.»
»Tiden betyder föga», sade Arthur, »då man har så
svårt för att finna den, när man önskar det. Låt oss då
icke med flit bortkasta en af de lyckligaste stunder! Jag
har så mycket att tala med dig, Louise. .. vill du icke höra
mig?»
Rodnande och tyst stod hon framför honom. Hanförde
henne till en soffa, satte sig sjelf bredvid, fattade hennes
hand och sade: »Hvad?» Ja, hvem kan så noga veta det!
Jag kan aldrig föreställa mig, att läsaren tror eller ens
önskar, att jag skulle kunna återgifva allt detta. Nej, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
