- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
361

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dansa, jag troligen skulle anse det som en försakelse?
Härtill svarade jag, att jag icke tror det, och med pligt menar
jag naturligtvis en vigtig orsak.»

»Rätt lyckligt», anmärkte baronen kyligt, »att ingen pligt
förefinnes. *

»Du är ej vid lynne i afton, Gustaf! Säg mig, hvad
kommer åt dig?»

ȁt mig? Icke det ringaste, utom litet ondt i
hufvudet af hettan i rummen och trängseln af menniskor. Jag
begriper icke hvarföre Holk dragit i hop denna förfärliga bråte
med folk, men smaken är så olika. Får jag fråga dig huru
många danser du lofvat bort?»

»Tre kadriljer och två valser... huru så?»

»Allt, som rör dig, intresserar mig, det vet du ganska
väl. Men säg mig ock, med hvilka du skall dansa de båda
andra valserna?»

»Den nästa med Arthur, och med major B. den tredje.»

»Med honom har du ju nyligen dansat!» yttrade
Lindorm i en ton, som nu uttryckte oförtäckt missnöje.

»Finner du något orätt deruti, Gustaf? Två danser
kan man väl dansa med en och samme kavaljer utan att
väcka uppmärksamhet.»

Gustaf teg. Han ville icke såra Georgina med sina
tankar i detta ämne.

»Hvarföre så mörk, gode, bäste Gustaf? Du måste säga
mig det. Du vet ju huru gerna jag delar din oro . . . låt
mig veta hvad som förorsakar den!»

»Jag vet det icke sjelf så noga», sade han undvikande,
»och om jag äfven visste det, skulle du säkert finna dig
lika litet belåten med min upprigtighet, i fail jag talade, som
nu med min tystnad.»

»Hvad är det för oförtjent misstroende, Gustaf! Huru
har du kommit på sådana tankar? Dina ord smärta mig
. . . skulle du ej mera lita på mig!» och den förebrående
blicken trängde in i hans hjerta och uppfvlde det med
innerligt förtroende, om också blott för några ögonblick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free