Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidare behöll för sig sjelf; men alla Brants invändningar
öfverändakastades af Kornellis bestämda försäkran, att ett
par dagar mer ellér mindre betydde föga, och då alla de
öfriga voro Kornellis bundsförvandter, måste Brant slutligen
gifva vika ... De skulle qvardröja ännu två dagar......
»Hör, Kornelli#, sade Brant allvarsamt, då de om
aftonen åter inträdt i sina rum, »du handlar orätt att gifva
efter för din svaghet att bli qvarl Tror du ej, att jag
genomskådar dig och håller ögonen öppna? Jo, lita derpå,
och Lindorm gör det samma: hans blick har följt dig lika
oaflåtligt som din förföljt den unga frun. Du har ju ej
varit tre minuter i sände? från friherrinnans sida i dag!
Sådant kan omöjligt behaga en äkta man, och jag vill
upprigtigt säga dig, att det är min öfvertygelse, att Lindorm
mera af artighet än verklig böjelse instämde i sin svärfaders
enträgna bjudning.»
Kornelli tände i all maklighet sin pipa, hvarefter han,
med en gäspning, sträckte sig på soffan och såg på sitt ur.
Brant förstod ganska väl detta tysta svar, men lät icke
af-skräcka sig utan fortfor:
»Min bäste Kornelli, du bör med litet mera allvar dröja
vid denna sak, än du i allmänhet egnar åt sådana affärer!
För dig är det ingenting, det förstås. Du reser för att söka
och svärma omkring någon ny blomma, men dermed är
likväl icke allting slut. Ditt galanteri kan möjligen i
Lindorms själ antända en slumrande gnista, hvilken sedan för
den oskyldiga orsaken dertill icke blir så lätt att släcka.
Tro min erfarenhet och min kännedom af Lindorms
karakter! Ett frö, utkastadt af lättsinnet, kan bära oberäkneliga
frukter, hvilkas bitterhet må hända träffar mest den, som
aldrig bort smaka dem.»
»Har du något mer att tillägga, bror Brant?» frågade
Kornelli med en ny, mera tvungen än naturlig gäspning, i
det han åter bortlade pipan. »Jag tycker annars, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
