- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
418

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kornelli gitarren ur hennes hand, preludierade och sjöng
med djup och fyllig röst några vers ur en af de på den
tiden så moderna poetiska utgjutelsema.

Sakta gled slupen öfver det spegelblanka vattnet, solens
sista strålar strödde sitt guld deröfver och allt i naturen var
härligt, stilla och skönt. O, att det äfven varit så i alla
hjertan ... då hade ljusets englar kunnat fröjda sig åt denna
afton — men ty värr var det endast de mörka, som denna
gång höllo vakt. ,, Man lade till vid Engelvikens brygga,
gick under lätt och gladt skämt genom alléen, intog vid
hemkomsten litet förfriskningar och önskade hvar andra
ömsesidigt en god natt efter en så treflig och angenäm dag.

Men för första gången efter två års lycklig förening
fann Lindorm ingen hvila vid sin makas sida. Han låtsade
somna i den mest lugna sinnesförfattning och söfde
derige-nom Georgina så väl i andligt som kroppsligt hänseende. Med
andlös uppmärksamhet lyssnade han efter hennes andedrägt
. .. den var lugn, jemn och stilla. Hon sof. Det var
oskuldens, det skuldfria hjertats rena sömn. Outsägligt
kärleksfull var den blick, hvarmed han betraktade det sköna
anletet, hvilket den ensliga nattlampans strålar belyste. Han
böjde sig ned och vidrörde med en lätt kyss hennes panna.
Då han sålunda förvissat sig att hon sof godt, drog han
försigtigt och sakta undan sin arm från hennes hufvud, hvars
örngott den alltid var, stod upp, klädde sig hastigt, svepte
en kappa kring axlarna och begaf sig ut i parkens
ensligaste trakt. Här kastade han sig på den af nattkylan fuktiga
marken, lade handen öfver pannan och utandades
medvetslöst den ångest, som redan blödde i hans själ.

»Märkte jag det icke från första minuten, att hennes
anblick gjorde ett farligt intryck på honom. Men jag var
då lugn och log deråt, i den trygga besittningen af hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free