Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta, förvisssad, att det aldrig kunde blifva i allra minsta
grad otroget. Och ännu litar jag derpå, tror det, för min
själs frid, vara omöjligt att hon kunde bedraga mig . .. Men
hvilket öfvertygande prof har jag väl derpå? Der ingen frestelse
kommit i fråga, är det lätt att bevara sitt hjertas renhet
obefläckad. Jag vill, jag måste hafva säkrare grunder att
derpå bygga min framtids väl eller ve. Hvarföre afstyrkte
hon med sådan ifver mitt då endast lösligt framkastade
förslag att qvarhålla Kornelli? Om hon verkligen försmår och
föraktar hans hyllning, finnas ju många andra utvägar för
den kloka qvinnan, att hålla en djerf beundrare på afstånd,
han må bo och vistas henne så nära som helst.
Men denna bestämda vedervilja för hans qvardröjande,
i förening med den hos henne så ovana kalla likgiltighet,
hvarmed hon redan nu behandlar honom, allt detta för mig
på den rysliga tanken, att hon sjelf har en aning, att han
kan hlifva farlig för hennes lugn. Och redan detta är nog,
mer än tillräckligt, att göra mig vansinnig, ty hennes hjertas
minsta afvikelse vore mitt jordiska lugns graf. Ja, Kornelli
skall och måste bli qvar, om jag ock under mitt
återstående lif får plikta för mitt begär efter ljus i det mörker,
hvilket nu åter omtöcknar min själ . . . O, huru lycklig har
hon icke gjort mig, så lycklig en dödlig kunnat blifva I Min
ljufva, ljufva Georgina, om jag blott ej älskade dig så
gränslöst, skulle jag vara fullkomligt till freds och gerna aflägsna
frestaren ifrån dig — men ack, jag vet det förut, mina
mörka och sjukliga drömbilder skulle aldrig lemna mig i ro.
Oupphörligt skulle jag, sedan de en gång blifvit väckta,
plågas af den tanken, att det endast varit bristande tillfälle
jag haft att tacka för hennes ovanskliga trohet. Nu deremot
kan jag pröfva henne. Måtte jag blott i min blick, mina
drag, mitt väsende förmå lägga så mycket lugn som är
nödigt för att icke väcka hennes uppmärksamhet! Jag nödgas
antaga den största sorglöshet för att söfva dem båda, och
om hon då går ren som luttradt guld ur den skärseld, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
