Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf tillredt åt henne, då, o gud, är mitt förtroende till
hennes hjerta för evigt stadgadt: då kan jag säga, att jag
uppnått höjden af jordisk lycksalighet...»
Här spratt Lindorm häftigt upp vid ljudet af sin egen
röst. Han trodde, att lian endast tänkt inom sig, då han
likväl slutligen tänkt högt. Nu tystnade han, när han på
något afstånd såg de dunkla formerna af en karl skymta
mellan träden. Häftigt rusade han upp mot den ovälkomne
störaren, men vek förlägen ett par steg till baka, då Brants
vänliga röst tilltalade honom:
»Nattsvärmare, hvarför öfverger du hvilan vid din
hustrus sida för att drömma om beräkningar, dem en klok
man aldrig borde göra ? Jag låg i mitt fönster och
betraktade den härliga natten, då jag såg dig smyga uj;, och som
jag anade, att ej något godt var orsaken dertill, gick jag
efter dig och har hört dina mörka griller.»
»Nå väl», svarade Lindorm, »om du hört dem, så
behöfver jag icke förklara mig, och jag vill ej förolämpa dig,
Brant, med att bedja om din tystlåtenhet! På den litar jag
fullkomligt.»
»Det kan du tryggt», yttrade denne, »men tillåt mig
som en vän och en någorlunda lugn åskådare af lifvets
vex-lande skiften tala några ord till ditt hjerta eller, med ett ord,
söka prata bort dina vilsekomna idéer!»
»Försök det!» svarade Lindorm tvunget.
»Nåväl, broder ... Få äro de själar i verlden, som
äro danade att rätt förstå hvar andra, och dessa råkas ty
värr sällan. Men till vår tröst sker det likväl någon gång,
och då ligger magt uppå att ej experimentera med det
mysterium, som sammanbinder dem. Oberäkneliga äro ju
oceanens vattendroppar. De stå dock i ett visst förhållande till
hvar andra, ty naturens eviga lagar förena dem, men den
minsta väderil löser deras samband: droppe skiljes från
droppe, och den våldsamma stormen jagar den ene mot norr,
den andre mot söder, att förenas med andra droppar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
