Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uthärda med skilsmessan från en älskad hustru, hvaremot
Kornelli, så vidt jag vet, är fri i ordets vidsträcktaste
bemärkelse ... och det skulle vara oss en fägnad, om du ville
qvardröja några veckor på Engelviken!»
En hög rodnad flammade för ett ögonblick öfver kapten
Kornellis kinder. Men till både Lindorms och Brants stora
undran framstammade han en ursäkt om ett förut gifvet
löfte. Georgina, som under det föregående samtalet knappt
lyft sina ögon från bordet, såg nu hastigt upp. Med ett
uttryck af välvilja fästes hennes blick på Kornelli. Men han,
hvars bättre känsla vaknat vid Lindorms, såsom han trodde,
omisstänksamma förtroende, kände vid denna blick, den han
icke rigtigt kunde uppfatta, sitt blod rusa till hjertat. Han slog
i förvirringen omkull ett glas vin, det han hade i handen,
och undergick för första gången i sitt lif alla graderna från
en blyg och omedveten aning till en fullkomlig öfvertygelse,
att den alldeles nya känslan, som bemägtigade sig hans
varelse, var den, hvilken benämdes kärlek.
Lindorms öga följde med hela en svartsjuk mans
fattningsförmåga allt hvad som föregick i Kornellis inre, men
öfvertvgad, att ban sjelf under ett likadant förhållande skulle
segrande gå ur striden, drog han icke i betänkande att
blottställa sin vän för alla de strider, ett qvardröjande på stället
nödvändigt i längden måste medföra. Han angrep honom
således ännu en gång med hela sin öfvertalningsförmåga...
Förgäfves erinrade Brant om föräldrars och syskons längtan,
förgäfves beskref han den gamle faderns oro öfver det svikna
hoppet att se sonen hemma, för att lätta hans göromål vid
inbergningen af skörden: den redlige Brant talade för väder
och vind. Kornelli gaf efter för Lindorms enträgenhet och
sin egen svaghet. Han räckte värden sin hand öfver bordet:
det var afgjordt, att han skulle stanna qvar......
Naturligtvis gjorde Kornelli nu inom sig alla de vackra
löften, som alltid uppställas, då hjertat söker insöfva det
vakna förståndet. De, hvilka sjelfva samlat, torkat och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
