Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Kornelli fans ieke på sitt rum, då Lindorm sökte
honom, men på bordet låg uppslagen en liten bok i rödt
maro-kängsband, hvilken tycktes antyda, att egaren nyss bläddrat
i den. Lindorm böjde sig ned, och medan de ännu knappt
torkade raderna tillkännagåfvo att det var några anteckningar
af Kornellis egen hand, lät han sitt öga ett par minuter
hvila på dem och läste:
»Hvart har min forna kraft tagit vägen... Ar då min
själ förtorkad liksom mitt hjerta? Jag har kämpat och bedt.
Fåfäng är min bön, fåfäng min strid: jag dukar under af
pligt och passion, och de plågor, jag nu lider, äro straffet,
det rysliga straffet för det lättsinne, hvarmed jag fordom
dårade och bedrog så månget oskyldigt hjerta. Men när
skall det upphöra? Icke på denna sidan grafven, ty den
lidelse, som förtär mig och bryter min styrka, skall icke
upphöra, äfven om jag har förmåga att utföra mitt ofta fattade
beslut att resa. Men dessförinnan måste jag...»
Här hörde Lindorm steg i trappan och drog sig till
baka. Strax derpå inträdde Kornelli. En mörk rodnad
öfver-flög hans ansigte, då han varseblef Lindorm stående nära
vid den qvarglömda dagboken, men en flyktig blick på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
