Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baronens drag, hvilka antydde lugn och nästan ett uttryck
af sorglöshet, öfvertygade honom, att denne icke kände hans
hemlighet.
Lindorm föredrog nu i otvungna ord sitt ärende, talade
om Arthurs och hans unga frus glädje, då de fingo
mottaga sina kära och länge väntade vänner samt om
nödvändigheten för Georginas helsa, att medan den vackra årstiden
medgaf det, få göra en resa.
Kornelli satt tyst och mörk med ögat häftadt på golfvet.
»Du gör oss ju sällskap, min bäste vän?» återtog
Lindorm. »Jag ansvarar dig för, att du skall komma att trifvas
förträffligt på Lindholmen, der det angenämaste värdfolk med
glädje skall mottaga oss alla.»
»När skola vi då resa?» frågade Kornelli entonigt.
»Nästa måndag!» svarade baronen. »Om söndag hafva
vi några främmande här såsom vanligt. Det är min
födelsedag, och då rumla vi litet, min käre Kornelli!»
»Godt, jag är färdig», yttrade han ... »jag är färdig!»
upprepade han ännu en gång liksom i tankarne. Med en
tryckning öfver hjertat lemnade Lindorm rummet.
Det blef lördag. Baronen hade en angelägenhet, hvilken
ovilkorligt fordrade hans närvaro på Björkö. Han erbjöd
Kornelli att göra sig sällskap, men denne vägrade för första
gången och sade, att han hade stark hufvudvärk och ville
blifva hemma. Misslynt och intagen af mörka aningar, steg
Lindorm till häst, men innan han ännu ridit en half mil,
blefvo dessa honom så öfvermägtiga, att han, ur stånd att
lyssna till förnuftets röst, hastigt vände om och tog en biväg
hem genom parken. Han red långsamt och grubblade på
sina egna oroliga tankar, då han från en närbelägen
paviljong trodde sig höra orediga ljud. Han stannade och
lyssnade: han tyckte sig tydligen igenkänna Georginas och
Kornellis röster. Blodet skockade sig omkring hans hjerta. Han
band skyndsamt hästen vid ett träd och smög sig fram under
fönstret, der han, dold af den höga kaprifoliihäcken, såg sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
