- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
28

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ser du: En bonde hade på bete utsläppt en kalf. Den blef
stulen. Då bad bonden på knä: ’Store Pan, jag vill gifva
dig en bock i offer, om du visar mig tjufren!’ Pan hörde
honom. Ett rysligt panterdjur framrusade. ’Store Pan’,
bad nu bonden förskräckt, ’befria mig från detta odjur, och
jag vill gifva dig tio bockar’*... Barn, tro mig, sådana
äro våra önskningar, sådana ofta dess följder!»

Alfhilds hufvud sänktes sakta mot den gamles axel, och
handen förirrade sig mellan rockkragen och den stora,
rödrosiga silkesduken, som omslöt hans hals. Hon respekterade
honom för djupt att nu anslå en lätt ton, men i gubbens
hjerta började temperaturen, efter hvad rösten tillkännagaf,
vexla grader i det orden helt bekant föllo in på den gamla
melodien: »Se så, min dufva, låt det nu vara godt! I guds
namn då, kan du icke ha din vilja fram. , kanske blir det
icke så rasande! Vet din far om saken?»

»Naturligtvis ända från början. Pappa var rätt nöjd
med mitt förslag, ty vi, som mottaga så mycket främmande,
ha verkligen bra svårt att undvara något af de begge andra
gästrummen. Men vi hade överenskommit, att farbror ej
skulle få veta någonting förr än allt var färdigt. Vi voro
rädda, både pappa och jag, för den gamla motsägelseandan,
som alltid har sitt klander till reds, när frågan är om att
ändra någonting.»

»Så, så .. men att bakom min rygg vända upp och ned
på allting, derför är ni icke rädda.»

Alfhild gaf gubben försoningskyssen och förde sedan
helt behändigt samtalet på de öfvergifna räkningame, hvilka
borde afslutas.

»Rigtigt, rigtigt .. du har tankarne med dig, min flicka!
Nå, så farväl.. du får nog ännu något att syssla . . . Men
stig närmare hit, barn, ställ dig så i dagern . . jag vill se
om du har någon likhet med den der bilden der uppe.»

»H var för det, farbror? Jag har sjelf ofta sett på det
der porträttet och tyckt, att jag ej har någon likhet dermed.
Hvems skall det vara? Det ville jag gema veta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free