Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Din mormors, min salig systers.. men gud ske lof,
dina ögon ha ej sådan eld, ehuru klara de än äro, och dina
läppar småle ej på det sättet. Dina ögon och dina läppar,
flicka, återspegla troget de rena bilder, ditt oskyldiga sinne
framställer.. Men icke ett ord, härom, Alfhild! Hvad jag
tänkte på är länge sedan begrafvet... frid öfver dem, som
sofva!»
»Säg mig blott om min mor var lik detta porträtt?»
»I sin första ungdom hade hon tycke deraf, men det
förgick och då du föddes, — hon var då trettiotvå år (hon
gifte sig icke tidigt), liknade hon snarare en Guds engel än
en vanlig menniska.»
»Ack, gud ske lof för det.. Men, farbror Sebastian,
hvarföre hänger icke mormors porträtt jemte de andras nere
i salen?»
»Derföre att porträttet blef måladt af en person, som
en längre tid innehade detta rum och då gaf det sin plats
här, men sedan kommo händelser, hvilka, förknippade med
din mormors minne, förorsakade.. nå, nu pratar jag bort
tiden till ingen nytta. Glöm det der, min dufva, och tänk
i stället på, att jag snart får mitt isopsté... du hör, att
hostan ej vill ge med sig.»
Vid dessa ord gick kapten Ornros ut med blicken
dröjande på sin älskling. Äfven Alfhild hade blifvit
högtidligt stämd. Nästan med en känsla af hemskhet bortvände
hon blicken från målningen och trädde till fönstret, hvilket
hon uppslog för att inandas den friska, doftande vårluften.
Kring den rostade förgyllningen på kyrkans gamla
tornspira brunno solens sjunkande strålar. Aftonen hade inträdt,
men ännu låg den gyllne dagranden dröjande mellan himmel
och jord, och dess ljusa skyar, mot hvilka kyrkogårdens
svartnade murar afstucko i skarpa konturer, bebådade en
solljus morgon efter den allt mer och mer tillmörknande
aftonen.
Något vemodigt rörde sig i den unga flickans själ. En
forskande tanke flög från dess djup upp till det omätliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
