Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uttröttad af kropps- och själsansträngning och skakad af en
våldsam frossa, inträdde grefve Albano för att på denna sin
favoritplats söka några stunders hvila till ordnande af de
mörka känslor, som jagat honom ut i natten.
»Hvem är der?» ropade grefven, då han vid
öppnandet af dörren blef varse, att grottan redan hade en invånare.
»Hvem der? ropade han än en gång med en röst, så djup
och vredgad, att man knappt hållit det möjligt, att hans fina
organ kunnat frambringa så manliga ljud.
»En älskare af mera fredliga naturuppträden, herr grefve!»
svarade arkitekten i det han uppsteg och höfligt helsade.
»Aftonens skönhet lockade mig ut på vattnet, då det
tilltagande ovädret nödgade mig att landstiga här för att söka
ett skydd.»
»Landstiga här?» upprepade Albano, med ett hvasst
uttryck i rösten. »Ni glömmer, att här icke finnes någon
landningsplats.»
»Jo, med herr grefvens tillåtelse, på andra sidan udden.»
»Nå, det skulle jag verkligen icke hafva gissat. Herr
Leiler har då tagit en temligen lång och besvärlig promenad
för att finna ett skydd, hvilket, som jag tror, med mindre
möda kunnat erhållas, om ni genast återvändt till
prestgår-den, ty det måtte icke medtaga obetydlig tid att klättra
uppför och utför de der kala klipporna, framför allt i en sådan
väderlek.»
»Ah, icke mycket, när man eger någon vighet och
vana vid sådana mödor!» anmärkte arkitekten likgiltigt.
»Vid sådana äfventyr skulle kan hända vara en rigtigare
benämning! invände grefven, retad genom Leilers kalla svar.
»Emellertid, sedan det nu klarnat», tilläde han och uppbjöd
sista återstoden af sin ringa sjelfbeherskning för att hålla
sig sjelf kall, »torde herr arkitekten icke behöfva något
vidare skydd. Jag är en nog osällskaplig menniska att helst
föredraga ensamheten.»
»Som herr grefven befaller!» svarade Leiler med mycken
fattning. »Och tillåt mig försäkra, att om jag känt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
