- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
70

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjukdomens hem, emedan, som de påstå, det samma kan
uträttas genom bud. På det sättet är den stackars Telma
nästan som en fången fogel. Endast trädgården och parken
utgöra den inskränkta verld, inom hvilken det är henne
tillåtet att röra sig.»

»Men huru hade hon då vågat sig så långt i afton?»
frågade Leiler.

»Jo, grefvinnan och hennes syster hade rest till staden
och väntades ej hem förrän mot klockan tio och begge grefvarne
voro på en stor herrmiddag i grannskapet. Då flög Telma,
liksom fogeln, när den ser dörren till buren öppen, ut öfver
det förbudna skranket. Vi träffades och njöto en rigtigt glad
stund till sammans.»

Leiler hade slutat sin aftonmåltid och vände sig till
Alfhild, först med en tacksägelse och sedan med en i mjukare
ton uttalad ursäkt för det bekymmer han förorsakat henne.

»Åh, tala icke mera deroml Nu är allt godt.» Hon
steg upp.

»Gifve gud att ni hade rätt, gifve gud så visst, att allt
vore godt!» yttrade Leiler och såg henne med en hastigt
förändrad, sorgsen och djupt talande blick i ögat.

»Hvad menar ni?» sade hon med en lätt darrning.

»För er», återtog han, »för er, hvilken intet mörker
vågar nalkas, är det godt, endast de små molnen på er ljusa
himmel draga sig åt sidan. Då ler solen åter varm och
lifgifvande deröfver.»

»Är det då icke så äfven med de moln, som skugga
er himmel?» frågade hon rodnande.

»Nej, ty värr! Många ljusa och lifgifvande ögonblick
sända, under denna tidpunkt af mitt lif, sina vänliga
solstrålar att skingra dem, men när strålame försvunnit, draga
molnen åter i allt mörkare och tätare massor genom den
soltomma själen. Och då börja åter de kämpande krafterna
derinne att arbeta.»

En lätt rysning flög genom Alfhilds hjerta. »Hvad
kallas då dessa kämpande Safter?» frågade hon sakta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free