Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad de kallas?» (Leilers läppar krökte sig till ett
sällsamt leende). »Jag vill säga er det, ehuru ni säkert icke
begriper mig. Dessa krafter, af oberäkneligt många #arter,
kunna doek hufvudsakligen indelas i tvenne klasser. Till
den första räknas hedern, medborgerlig, religiös och
moralisk pligt, jemte samvetstvång i alla former. Till den andra
falsk hederskänsla, hämd, kärlek, förvillande sofismer, inre
förebråelse och uthållande ihärdighet att vinna det mål, till
hvilket de ljufvaste stämmor locka... kort sagdt: på denna
sida finna vi bilderna af alla de vilda lidelser, vi erhållit
till ressällskap genom lifvet. De följa oss troget, men äro
af för mycket olika natur för att icke alltid ligga i öppet eller
hemligt krig med hvar andra. Dock, det är mycket orätt
att tala härom med er. Förlåt, att jag i afton, besynnerligt
upprörd, inföll i ett ämne, som jag vill bemöda mig att för
alltid bannlysa i ert sällskap!
»O, bannlys äfven inom er sjelf allt det, som väcker
och underhåller så farliga strider! Försök det åtminstone,
försök att tänka klarare, lugnare öfver de ämnen, som
uppröra er! Ni måste bekämpa dem. Jag trodde, att ni var
van att herska; icke att beherskas!»
Medan hon talade, hade all blyghet försvunnit. Hennes
sköna blå ögon röjde en ädel inspiration och hade lika många
uppmaningar som hennes läppar.
»Bekämpa, bannlysa, beherska, säger ni! Ah, jag kunde
lika gema försöka att lefva utan luft som att lefva utom
den krets der, ehuru fridlös... Men nog af detta... God
natt, Alfhild... När edra aftonböner nalkas Guds tron,
dit-sänd då äfven en suck för mig!»
»O, ja, nu och hvarje afton vill jag ifrigt bedja för
er... Men så het er hand brinner!»
»Det är ett intet mot hjertats hetta. Men jag far ej
tala om dess brand... bör det ej... Alfhild, om ni ändå
vågade förstå mig?»
»Leiler!» Alfhild sade icke mera, mqn i blotta
uttalan det af detta-ord låg en bön, som både djupt rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
