- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
85

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vis först vara gift, om jag skall kunna göra något till
förmån för min hustru. ..’ ’Visserligen, visserligen’, svarade
jag, ’men utan handbok finner ju herr grefven, att det icke
kan ske ...’ ’Så skicka på ögonblicket bud till prestgården V
befalde han barskt... Nu återstod mig ej mer än en
und-flykt. Men knappt hade jag nämt att både handbok och
kappa voro inlåsta, innan han hastigt som blixten kastade
sina långa seniga armar om min hals, der den satt liksom
uti ett skrufstäd, och jag hade på min ära blifvit strypt som
en hund, om ej gamle Borgstedt med lycklig rådighet på
dubbelt sätt hjelpt mig ur klämman .. . ’Herr grefve’,
hviska-de han lyssnande, ’jag hör brudens steg. Hon skulle dö af
förskräckelse, om hon såge brudgummen i ett sådant tillstånd.

. . , ’Ack, kommer hon!’ yttrade han sakta, och i ögonblicket
försvann det infernaliska uttrycket i hans ansigte: min hals
var fri, och jag drog mig behändigt till andra ändan af
rummet, hvarifrån jag betraktade honom, huru han, liggande
alldeles orörlig, med ögonen häftade mot dörren, sökte
uppfånga det mest aflägsna ljud, som kunde bestyrka den
lyckliga villan.»

»Ack, gud i himlen vare lof, att han ej gjorde pappa
illa!» utbrast Alfhild helt blek. »Min gud, hvad han är
rysligt olycklig, den stackars grefven!» .. .

»Ja,» upprepade Leiler, »han är olycklig ... och likväl..
Han afbröt och såg på prosten, som förstod uppmaningen.

»’Hvart kunde hon taga vägen, Borgstedt?’ frågade han,
efter en stunds väntan, ’Gå och se åt, kan hända hon har
hört något och blifvit skrämd’ ...»

... Gubben åtlydde befallningen och återkom snart med
ett utseende, som antydde, att den stackars sjuklingen gissat
rätt.., ’Aj, aj, herr grefve’, yttrade han i en ton; på en
gång deltagande och bönfallande, ’fröken, som ärnade sig
hit, hörde det häftiga uppträdet och blef deraf så uppskrämd,
att hon svimmade och man måste bära henne till sina rum.
Ack, herre gud, de fruntimren äro nu så svaga, de tåla
icke ljudet af en mans kärfva röst’. .. ’Tyst gubbe!’ svarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free