- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
104

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla dessa stormiga lidelser. Ack, Telma, allt detta förstår
du ej, fattar du ej, bryr dig ej om! Du föraktar och rädes
till och med för den eländige. Men, Telma, flicka, gör icke
det.. . vet, att så usel jag är, vill jag ännu icke blifva
föraktad!»

»Jag... skulle jag förakta dig, Albano! Nej, långt
derifrån. Jag lider med dig, jag gråter för dig, men släpp
mig för Guds barmhertighets skull! Jag qväfves, om jag
icke får resa mig.»

»Ack, du säger så, blott för att komma ifrån mig, men
om jag släpper dig, så flyr du och återvänder aldrig mer.»

»Jo, käre Albano, om du släpper mig, om jag får sitta
på taburetten bredvid dig utan att du skrämmer mig genom
dina häftiga utbrott, så skall jag sitta hos dig så länge du
vill, och komma till baka i morgon och hvarje afton, ända
till dess du blir frisk. Och jag skall taga lutan med mig
och sjunga dig till sömns! Vill du det?»

»Ah, du lockande sirénstämma. .. hur förföriskt du
klingar! Se, nu är du fri, Telma, var nu tacksam och
öfvergif mig ej»... Han sjönk till baka mot hufvudkudden,
som hennes hand vänligt ordnade, och förblef sedan tyst,
ömsom stirrande på henne och ömsom på de gamla
ornamenten.

Så framsmög långsamt en full timme. Den uttröttade
sjuklingen hade ändtligen insomnat, och på tå smög sig
Telma till sin mors rum, der hon, utmattad af
själsansträng-ning, nedsjönk på en soffa. Stormens gny ljöd för henne
likt eolsharpans toner, och vid dess vaggsång öfvergick hon
till drömmarnes hemlighetsfulla.rike.

Då friherrinnan Rawenstein senare inträdde för att,
efter den otrefliga aftonen, söka vederqvickelse genom ett
förhör om dotterns besök hos sin kusin, fann hon henne
slumrande.

Vid moderns lätta vidröring vaknade Telma, men bad
bevekande, att hon måtte få slippa all redogörelse i afton.
Hon var trött och längtade att få gå till sängs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free