Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan måste bifalla dertill. Telmas förgråtna
ögon voro vältaliga förespråkare, helst som det moderliga sinnet
förut var förmildradt eller, rättare, uppskrämdt genom den
hemska sinnesstämning, som helä qvällen varit rådande inom
familjen och hvilken föranledde friherrinnan att sätta ett kors
i almanackan for den 15 november.
Men som en morgon lyckligtvis följer på hvarje natt,
så randades äfven en efter de sömnlösa timmar, friherrinnan
Rawenstein under orolig ångest tillbragt på sitt elastiska
läger. Hennes nerver voro icke af den svaga natur, att hon
behöfde godtgöra detta genom en morgonslummer, utan,
nöjd att finna det stormen lagt sig och solen åter vänligt
framblickade bakom de halfslutna jalusierna, klädde hon sig
i all hast och satte sig sedan beqvämt i länstolen, afvaktande
sin dotters ankomst.
Kallad genom kammarjungfrun, inträdde Telma och tog
plats på en liten kullerstol vid friherrinnans sida.
»Nå, mitt söta barn!» Med dessa ord började
inträdestalet till den stora underhandlingen. »Du är charmant i
dag, högst charmant. Det tycker jag om och måste kyssa
dig derför. Pjunk, pryderi med mera har jag aldrig kunnat
tåla och vi hafva utom dess, Gud sig förbar me, haft nog af
det slaget. För att vara fullt upprigtig mot dig, min engel,
har jag verkligen blygts på dina vägnar öfver din indolens
på sista tiden. Du har icke lemnat de lyckligaste bevis på
ett älskvärd t och upphöjdt sinne, såsom jag trodde dig ega
genom uppfostran och ädel börd.»
»Huru så?» frågade Telma, och en brinnande rodnad
for lik en eldstråle öfver hennes ansigte. Hon trodde, men
det kan knappt sägas, att hon trodde, dertill var hon allt för
upprörd: det var blott en aning, som genombäfvade henne,
att hennes mor blifvit underrättad om de hemlighetsfulla
vandringarne till grottan.
»Jag ser med innerlig modersglädje din ånger!»
återtog friherrinnan. »Rodnaden på dina kinder bevisar, att du
äfven sjelf inser hvilken dårskap detta varit af dig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
