Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta ögonblick inlägga protest mot dina hårda ord, och
upp-mana mig att icke genom olämplig vekhet och vankelmod
förstöra det verk, jag börjat,.ett verk, som en dag skall
bära frid och välsignelse med sig, ty äktenskapet utan kärlek
är en öken, der inga blommor trifvas. Och vet du, Blum,
sjelfva denna händelse (hvilken griper mig djupt i själen),
mitt barns snara bortgång, just den gifver mig en fördubblad
öfvertygelse, att det steg jag föreslagit, är det enda rätta.
Gud sjelf löser ju genom denna länk det enda verkliga band,
som fans mellan oss. Men intill dess det lilla hjertats slag
tystnat och modershjertat hemtat sig från den djupa smärta,
som nu nedtrycker det, intill dess vare detta ämne bannlyst.
Med den fullkomliga aktning jag alltid egnat Maria, skall jag äfven
hädanefter bemöta henne. Vi skola lefva som vänner, hvilka
förstå hvar andra och som småningom vänja sig vid en tanke,
den de båda gilla såsom rigtig, men af skyldig aktning för
hvar andra ej vidröra förr än nödvändigheten bjuder. En
gång måste det dock ske, men mitt varmaste bemödande
skall nu, da och alltid blifva att visa verlden, att det var
öfvertygelse om det rätta, och ej missämja, som löste
bandet. Ingen fläck får andas på Marias rykte: hon skali
stå ren .. .»
»Ingen fläck på hennes rykte, nej det tror jag gerna!»
svarade Blum föraktligt. »Jag vet icke hvem som skulle
våga det. Men du, Leiler, du kastar sjelf en fläck på
din karakter, din sedlighet och till och med på ditt
medborgerliga anseende, hvilken, efter min tanke, ingen tid kan
utplåna, och, hvad än värre är, denna fläck skall lägga sig
mellan dig och ditt samvete.»
»Nej, vid mitt lif och vid min ära, det skall den aldrig!»
utbrast arkitekten, och hans kind brann, hans öga lågade.
»Har du då alldeles glömt huru mitt giftermål afslutades,
eller har du kanske aldrig hört det?»
»Det har verkligen icke varit mig klart!» svarade Blum.
»Vi äro nu ensamme... berätta mig det! Maria lär visst
icke så snart återkomma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
