Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sökte förskaffa den unga frun något nöje, ja dagligen
sysselsatte sina tankar med uppfinningar för hennes
tillfredsställelse, så blef väl alltid svaret, att det var han pligt.
»Men är det», sade han sig, »också en pligt att ej mera
känna trefnad i mitt eget vackra hem, vid mina vanliga
sysselsättningar? Nej, men det är medlidande med hennes
olycka, som jemt förföljer mig och beständigt drifver mig
dit att se om henne.» Och dervid blef det, tills arkitektens
bref ankom, det brefvet nemligen, som första gången talade
om hans plan att skiljas från Maria.
Detta var en sak, som aldrig fallit Blum in eller, rättare,
en blixt, som aldrig slagit ned i hans sinne. Och det var
den ögonblickliga känsla af glädje, han dervid erfor, som
först upplyste honom om hans eget tillstånd i förhållandet
till den öfvergifha unga qvinnan. Men en man med Blums
moraliska grundsatser afskydde både den lag, som tillät
äkten-skapsskilnad, och de personer, som begagnade den, för att
befria sig från bojor, hvilka blefvo dem för tryckande.
»Likväl, hvad sjelfva lagen beträffar» (Blum gick fram
och åter, advocerande för sig sjelf), »så, det måste medgifvas,
vore väl ej det land att anse afundsvärdt, der en sådan
icke funnes, förty att det i äktenskap kan gifvas
omständigheter, under hvilka det icke allenast är tillåtet, utan
äfven... äfven. .. Nej, rätt är det dock i evighet aldrig!»
utbrast han häftigt. »Hvad Gud hafver förenat skall menniskan
icke åtskilja. . Allt bra.. Men äro de likväl icke att anse
som åtskilda, då de ej kunna lefva lyckligt till samman?
Se, der är knuten, som ej lätt låter lösa sig.»
Monologen fortsattes vidare:
»Med ett äktenskap menas, borde menas, själames
förening, och dermed har det materiella icke att beställa.
Således, när nu dessa tvenne själar icke vilja eller kunna
harmoniskt sammansmälta, utan tvärt om oupphörligt draga
åt olika håll, vore det ej då bättre, att de icke sökte tvinga
sig in i en bestämd form, der de antingen lefvande förtvina
eller rent af gå1 emot ett eller annat slags förstörelse ... Jo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
