Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adertonde kapitlet.
Döden. Mannen och hustrun.
Nyårsaftonen hade inträdt, och med den ett
olycksbådande oväder, som gjorde den ödsliga tomheten inom de
för högtidens skull upplysta rummen ännu ängsligare. I
salen, der brasan brann och högtidsbordet, med några ensliga
träd och kakor, stod så fattigt och glädjelöst, syntes ingen
menniska, men en främmande, som der inträdt, kunde likväl
hafva sagt att, om än hela rummet varit fullt af folk, det
bästa dock saknats: trefnad och frid. Der fattades icke
ordning: allt var prydligt, men lif löst. Lyckans ande förde
icke spiran i det tysta riket. Derför tyckte man sig snarare
inträda i en tom kyrka än i ett tempel, invigdt åt en huslig
familjhögtid.
I »dagligstugan» var scenen nästan den samma som den
aftonen Leiler stod vid glasrutan och blickade ditin. Maria
satt äfven nu på pallen, med sitt allt mera aftynade barn
på knät, Blum på samma stol och vid samma fönster. Till
och med handen for liksom då upp och ned genom det
ljusa håret, men blicken var mörkare, ty den var nu nästan
oafbrutet häftad på Leiler, hvilken utgjorde enda tillökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
