- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
165

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ditt skadliga drömmeri. När så aftonen kommer, är du trött,
bränner kanske fingrame, när du skall steka äpplen på glöd,
och får sedan så mycket bestyr att med rifven potatis stilla
svedan, att du sjelf, utan mycken hjertsveda, går till sängs
och sofver godt, obesvärad af all oro.. . Lofvar du mig att
ingå på den dieten?»

»Med behörig jemkning. Fingerbränningen fa vi visst
afstå ifrån. Men om farbror gör mig sällskap, så uppoffrar
jag mig af kärlek till farbror . . och dricker ett litet glas
,vatten.»

»Tack, barn! Du förstår din gamle farbrör» ...

Nästa morgon klockan sex kom kaptenen till Alfhilds
dörr och knackade på. »Är du vaken, liten?»

»Ja, farbror!» Alfhild öppnade, men hon hade ej hjerta
att bedröfva gubben med den underrättelsen, att hon redan
varit vaken sedan klockan fyra och användt tiden alldeles som
vanligt.

»Nå, håll dig nu tapper, min flicka», återtog gubben,
»så skall jag berätta dig en rigtig nyhet, som jag fick veta
från slottet i går afton! Gubben Borgstedt var hos mig.»

»Hvad i all verlden då, farbror lille?» Alfhild svepte
schalen omkring sig, tog ljuset i ena handen och fattade
med den andra förtroligt sin gamle väns arm.

De inträdde i salen, och sedan Alfhild, ehuru hon
måste le åt sin brunnskur, rigtigt utdruckit sitt glas vatten
(något som gubben gjorde till vilkor för nyhetens afladdande),
började hon vid hans sida den regelmessiga vandringen upp
och ned.

»Se så», sade kaptenen förnöjd, »nu trotsar jag den
gamla skälmen med bågen att skjuta af sina pilar, då du är

i sådant sällskap .. och hör nu på, så ska vi väl ändå ha
något om kärlek på tapeten. Du vet, att grefve Albano,
som sista veckorna varit på bättringsväg, länge lidit af sin
kärlek till det stackars menniskobarnet, hans kusin, och att
grefvinnan och hennes fru syster på allt sätt sökt främja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free