Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Alfhild tackade gud, då man andra middagen var
färdig att sätta sig i den splitter nya vagnen, hvarom prosten
så lyckligt blifvit ense. Hon förvånades likväl, då hon, efter
en fullgod timmes väntan på sin far, under hvilken tid hon
oafbrutet varit sysselsatt att instufva de oräkneliga slag,
hvilka utgjorde bytet från marknaden, ändtligen blef honom
varse i sällskap med en främling, och ännu mera, då hon
hörde att denne främling, en stor groflemmad norrman, skulle
göra dem sällskap till prestgården....
Dagen efter hemkomsten från marknaden var en söndag.
Gästen, jemte farbror Sebastian, var i kyrkan, för att afhöra
prostens predikan; men Alfhild, trött efter resan, blef
hemma, och sedan hon andäktigt läst i postillan, ordnade hon
de för nåderna hemförda sakerna, hvilka hon på
eftermiddagen ärnade taga med sig, då hon ville göra ett besök på
slottet.
Men så upptagen hon var af sina bestyr, besvärades
hon likväl af en sinnesoro, den hon aldrig erfarit i en sådan
grad, och qvaldes af aningar, hvilkas orsak hon hvarken
mägtade reda eller fatta. Flera gånger hviskade hoppet
till henne: »Det är ej nu långt q var till mars!», men det
oaktadt ville den mörka stämningen hvarken vika från sinnet
eller hjertat.
Männens knarrande steg på förstugubron väckte henne
ur det dvallika tillståndet. Hon skyndade till salen för att
bjuda herrarne kyrksupen, och sedan denne var intagen,
dröjde det ej länge förrän man satt omkring bordet.
Prosten slipade sin förskärarknif, och medan det ena
stycket efter det andra remnade under hans öfvade händer
från den ypperliga oxbringan, yttrade han, för att som artig
värd kunna sköta så väl det ena som andra kallet: »Det är
rigtigt angenämt att åter höra det norska språket så här
förtroligt blandas med det svenska och i en ärlig norrman
finna en treflig bordsgranne. Vet herr Sörensen, vi hafva
så vant oss dervid att vi, under loppet af de månader
arkitekten varit frånvarande, beständigt tyckt att något saknats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
