Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hemmet och hustrefnaden. Herr Sörensen känner Leiler,
som jag nyss hörde, då vi talade om kyrkobyggnaden.»
»Ja, bevars, det är en utmärkt man», svarade herr
Sörensen, smickrad af berömmet öfver en landsman, hvars
behagliga väsende han sjelf till stor del kunde tacka för
det vänskapsfulla bemötande han rönte, »mycket verseradi
Jag hade en gång, det är nu ungefär ett par år sedan,
det nöjet att under en affärsresa gästa hos hans granne
och gode vän, egare af ett större landtgods, och blef då i
tillfälle att lära känna både herr Leiler och hans hustru
eller ’kone , som vi säga. Ja, en meget smuk kone har han.
Hon är ock vidt och bred t berömd för sin ovanliga skönhet
. .. icke», tilläde han artigt bugande åt Alfhilds sida, »den
nordiska högfägringen i sin blonda glans: hon är af en
sydländsk skönhetstyp, men eljest lär hon icke ha något
sydländskt i sig.»
»Är han gift?» frågade prosten, och knifven föll ur
hans hand.
Farbror Sebastians öga sprutade eld, hela hans kropp
skälfde. Men med en häftig rörelse bortsköt han tallriken
och skyndade till Alfhild, hvilken, för några ögonblick orörlig,
nu utan känsla nedsjunkit på stolen. Gubbens arm var
icke förlamad. Med kraft tog han sin älskling till sitt bröst
och bar henne in i hennes kammare. Prosten skyndade
efter, och de begge ängsliga männen förenade sina
bemödanden att hjelpa den förkrossade unga flickan. Men
först sedan en åderlåtning blifvit verkstäld, vaknade hon
och låg tyst och matt.
Då prosten fann faran vara öfverstånden, en sak som
han tog för afgjord, ansåg han lämpligt att återvända till
den icke litet förvånade gästen och det kallnande oxköttet,
ty Frenkman, ehuru en hedersman, hörde likväl till det
folket, som kunna gå till baka till bordet med samma
matlust, sedan de genom en oförmodad ledsam händelse för en
stund blifvit af hållna derifrån.
Emellertid satt farbror Sebastian vid Alfhilds bädd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
