Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, men hans uppmärksamhet var fjerran och blott
styngen i Marias hjerta voro nära.
Den rörelse, hon förorsakade* då hon sköt på stolen,
väckte honom... »Hvad, goda Maria, lemnar du mig så
snart?»{ Rösten egde ej mera den ringaste värma; den var
mild, men totalt känslolös.
»Jag trodde, att du önskade det, Rudolf!»
_ »Nej, visst icke. Jag kom blott att tänka på... på
något. Förlåt mig och gå icke ännu, Maria!»
Hon intog åter sin plats, men, rädd att sjelf försjunka
i en af dessa farliga tystnader, som göra orden sedan ännu
brydsammare att finna, besegrade hon sin rörelse och sade:
»Älven jag har tänkt, Rudolf, har öfverlagt, beslutat...»
Hon stammade, det var henne så bittert, orden ville icke
öfver de skälfvande läppame, det fattades henne luft. Och
likväl skulle det ju en gång slutas: så som det nu var
kunde det icke fortfara. Viljan att uttala detta beslut fans i
hennes starka själ, men ljuden, i hvilka det skulle klädas,
darrade och ville ej låta uttala sig.
»Dyra Maria, jag tror mig förstå dig!» I Leilers ögon
lyste åter eld, ådrorna på hans panna svälde högt, men
äfven han kunde icke yttra sig tydligare. En känsla af
blygsel, kränkande för en man, som vill tro det han
omöjligt kan begå en handling stridande mot den strängaste
heders lagar, men likväl måste ktfvas med denna ömtåliga,
allsmägtiga herskarinna för att öfvertyga både denna och
sig sjelf, att han just nu handlar i enlighet med dess bud,
en sådan känsla, så kinkig och så obehaglig, erfor Leiler,
och den hindrade honom att fortsätta. Under orolig
spänning afvaktade han sin hustrus slutliga yttrande.
»Ja, jag har beslutat, Rudolf..» Maria talade med
våldsam ansträngning och så fort, att hon nästan förlorade
andedrägten mellan hvarje ord, »att... att... att... gå
in på ditt förslag! Jag är nöjd, förstår du, jag bifaller till
en skilsmessa.»
Vid den rörelse af illa dämpad feberförtjusning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
