Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leiler i detta ögonblick ej egde skicklighet nog att dölja,
drog sig Marias hjerta krampaktigt till samman. Men ännu
var det ej slut: ännu qvarstodo ord att uttala af ryslig
betydelse. Hvilken af dem skulle blifva den öfvergifna makan?
Blefve hon qvar, hvilket visserligen varit det beqvämaste —
om hon nemligen fäst sig vid en sådan omständighet —
skulle det äfven vara hon som efter de tre år, hvilka norska
lagen fastställer såsom väntningstid för den öfvergifna makan,
öppnade rättegången och instämde sin man till »hiemtinget»,
o. s. v. Med denna tanke kunde Maria aldrig förlika sig:
det låg för hennes finkänslighet både som hustru och qvinna
något djupt sårande och förnärmande i den föreställningen,
att det skulle vara hon som. .. nej, det var omöjligt! Hellre
ville hon resa och lemna Leiler frihet att handla efter
godt-finnande.
»Sättet?» återtog hon, efter ett plågsamt afbrott. »Jag
ville, jag önskade...»
»Hvad, Maria, hvad helst du önskar skall vara mig
heligt. Säg det öppet!»
»Nåväl, Leiler, det är jag som vill resa, skiljas
härifrån, och du.., du ...»
Arkitekten fattade lätt de skäl, som kunde förmå Maria
att vilja lemna sitt lugna, trygga hem, den henne kär blifna
boningen, och gick den till mötes med den fina, artiga
uppmärksamhet, hvilken nu åter vaknade inom honom samt
återspeglade sig i hans yttre handlingar.
»Bästa Maria», sade han ifrigt, »lemna detta åt mig
och Blum! Vi skola afgöra det så som du önskar.»
»Godt, då återstår icke något mera!» svarade hon med
osäker röst, böjde hufvudet och ärnade just lemna rummet,
då Blum inträdde. Den närvärande stundens djupa betydelse
gaf henne ännu några ögonblicks styrka. Hon fattade hans
hand och sade med lugn och värdig ton: »Får jag icke
hädanefter som hittills, mer än hittills, anse er som min
sanne vän? Jag blir nu dubbelt i behof af denna vänskap,
sedan jag ej mera eger någon annan beskyddare. Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
