Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugutredje kapitlet.
Maria och hennes beskyddare på resan.
Marias tillstånd under de första dagarne efter dessa
uppträden var i högsta grad sorgligt, men det gifves vissa
punkter i smärtans stadier hvilka det vore djerft att helt
och hållet afhölja.
Maria satt kall som en bildstod; hon gret icke mera,
hon talade ej, hon förtärde ingenting, hon tycktes ej hafva
känsla för hvarken oro eller smärta, och alla Blums outtrött
liga omsorger kunde hvarken aflocka henne ett ord eller
en tår,
Blum, som kände hennes vilja, arbetade emellertid i
tysthet på att verkställa den. Han visste, att hon föredrog
den allra djupaste enslighet framför allting annat; detta
hade hon, redan innan Leilers afresa, förklarat Blum såsom
sin enda önskan, och genom en vän fann han en
vistelseort, hvilken han till en början ansåg passande för Maria
och tillika så långt aflägsen/ från hennes närvarande hem,
att ingen gema kunde upptäcka hvar hon befann sig.
Med ömmaste omsorger afgjorde han allt, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
