Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han erhållit underrättelse, att man i det nya hemmet väntade
hennes mottagande, körde, en vacker frisk formiddag, en
täcksläde, förspänd med Blums raskaste trafvare, fram till
dörren af Marias hus. Hennes kläder voro redan inpackade.
Något vidare behöfdes icke.
Då Blum inträdde resklädd, genomflög en frosskakning
hennes lemmar. Hon ville uppstiga, men förmådde det
knappt. Han närmade sig på ett sätt, som emisskänligt
tillkännagaf det innerligaste deltagande. »Bästa madam
Leiler», bad han med dämpad rörelse», gör afskedet kort.,
allt är färdigt! De få krafter, som återstå er, måste sparas
för resan. Lofva mig att icke blifva för mycket upprörd!»
»Jag har redan tagit afeked, Blum!» svarade hon sakta och
sände ännu en dröjande blick till platsen, der den lilla vaggan
stått. Han insvepte henne i kappan och schalen och bar,
mer än han ledde henne, till släden. Sedan han ordnat
allt, satte han sig sjelf bredvid och befalde kusken köra.
De tankar, som stormade in på Blum vid denna märkvärdiga
resa, på en gång så förtrolig och dock så grannlaga
främmande, skulle ej lätt kunna skildras. Han ville allenast
vara Marias vän och ryste för möjligheten att glömma sig.
Några skjutshåll från Leilers gård skickades hästarne
till baka, och nu gick det oafbrutet genom Norges höga
skogsfjellar. Föret var ypperligt, vägame uppkörda och
sjelfva åkningen tycktes bekomma Maria vida bättre än alla
andra försök till hennes tillfredsställelse. Hon sof om nätterna
och började, för att göra sin ädle beskyddare till viljes,
förtära litet vid måltiderna. Tredje dagen hade man hunnit
nära svenska gränsen och stannade för att rasta.
»Hvart för ni mig, min vän?» frågade Maria.
»Till grannriket, bästa madam Leiler, iöke särdeles
långt från gränsen. Det förefaller mig bäst, att ni tills
vidare icke vistas i Norge. Dessutom har ni ej lemnat
mig någon bestämd ledning i afseende på ett val.»
»Men till Sverige, Blum — hvad tänker ni på? Det
är ju samma land, der... der ...» Hon tystnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
