Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte så dum heller. Hon begrep allt, hon, hvarföre
mamsell Alfhild dånade, när norrmannen, som skulle köpa
ungboskap af prosten, berättade att byggmästaren var gift i Norge
och hade en så vacker fru, att det var letandes efter
maken till henne.»
»Arkitekten gift ... du drömmer, Anna!» Telma for
med näsduken öfver det blodröda ansigtet. Hon ville dölja
den ångestfulla häpnaden för sin skarpsynta tjenarinna.
Men det hade icke behöfts, ty så långt sträckte sig
aldrig Annas klokhet, att hon tänkte på möjligheten att
sjelfva fröken och mamsellen på prostgården kunde hafva
svullna ögonlock af samma orsak. Hon förmodade helt
enkelt, att Telma misstrodde tillförlitligheten af hennes
utsago och svarade litet stucken: »Om jag drömmer, så har
väl den der norske herrn också drömt, då han berättat det,
för han sade, att han hade varit hos en vän till herr
Leiler och der sett både honom och frun. Och det må väl
fröken tro, att inte mamsell Alfhild fått dåningen för ro skull.
Nej, det är säkert som berg, att hon blef så altrerad, att
hon aldrig hade magt att bära t. Och se, hvar eviga
menniska på prostgården har sett att det var väl mellan henne och
byggmästaren, och när hon nu fick veta, att han var gift,
så var det inte att skämta med. Nådig fröken kan bara
gå till sig sjelf i en sådan kases »
»Tyst, Anna!» befalde Telma med en hos henne
ovanlig stränghet. »Din pratsamhet förvärrar min hufvudvärk.
Gif mig ett glas vatten och gå sedan din väg! Jag skall
ringa, när jag behöfver dig.»
Anna, som icke var van att blifva afvisad på det
sättet, tänkte för sig sjelf, att fröken min sann skulle få vänta
till dess hon härnäst roade henne med sina nyheter.
Emellertid låg Telma med näsduken hård t tryckt mot
det högt glödande ansigtet. Hvilka fasansfulla nyheter . . .
Leiler gift, älskad af Alfhild! Store gud, var då Leiler en
föraktlig menniska, hvilken, ehuru gift, begagnade sin vackra
yta och sitt förledande väsende att locka unga oerfarna qvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
