Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således skall ur sitt hjerta utplåna äfven den mest aflägsna
skymt af ett dylikt missförhållande.»
»Jaså, herr prosten tror och hoppas detta! Ja ja, det
är möjligt», inföll arkitekten, på en gång förvandlad från eld
till is. »Alfhild torde nog vara i stånd att förakta den man,
som vill våga allt intill de varmaste dropparne af sitt
hjert-blod för att ega henne. Hon torde ej vanslägtas från sin
stammoder. Sigrids blod flyter i hennes ådror. Men kom
i håg, att Jeames Legangers ande ännu sväfvar ohämnad
öfver den plats, der han tömde bägaren, hvari det svartaste
förräderi bjöd honom att dricka sin egen vanäras skål, och
betänk, att hämden icke alltid dör, ehuru den jordas för ett
halft eller helt århundrade. Mana den icke ut ur dess graf
.., Låt frid herska på jorden, frid i himlen, frid i de
själar, som trängta derefter!»
Prosten Frenkman var en man af fast sinne, men i det
ögonblick de sista ljuden af Leilers djupa röst bortdogo,
kändes i hans starka vador något rörligt, som ej egde mycken
olikhet med en darrning. Ansigtsmusklerna arbetade och
kallsvetten på hans panna var ett minne från första
söndagen i adventet, den sönderslagna pokalen och mycket
annat, som just nu, då stunden i sig sjelf egde något så
utmanande, mägtigt inverkade på honom och grep honom genom
merg och ben. Fåfängt sökte han att skingra dessa mörka
tankar liksom man skingrar en villfarelse, den man föraktar
och blygs att hysa, men all hans sunda logik tjenade till
intet vid dessa orediga minnen och föreställningar: logiken
hade här hvarken säte eller stämma.
»Herr Leiler, herr arkitekt», började han slutligen med
något osäker röst, »jag vet icke huru eller på hvad sätt
familjeförhållanden, hvilka länge sedan gått till hvila och alls
intet hafva att skaffa med de närvarande, blifvit er bekanta,
och jag vill icke ens fråga er derom, men jag tycker, att
ingen förståndig man bör upprepa eller fästa sig vid sagor,
som kunna vara honom likgiltiga, och minst göra af dem
jemförelser och tillämpningar i andra derifrån vidt skilda ting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
