Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap än tviflet och minnet af det offer, som led långt från
honom. Var det väl möjligt att uthärda allt detta? Kan
någon smärta förliknas vid ovissheten! Han skulle ej veta
om belönirfgen väntade honom då målet var hunnet.
I ansigtsmusklernas krampaktiga spel uttalade sig alla
dessa skiftande sinnesrörelser, ehuru han bekämpade dem.
Prosten hade aldrig sett honom eller någon menniska i ett
sådant tillstånd och häpnade öfver detta sinnets tysta, men
likväl förskräckliga uppror. »Den mannens lugna och glatta
yta», tänkte han för sig sjelf, »döljer passioner, dem ingen
qvinnas kärlek är vuxen att hämma eller mildra. Han vill
nu skiljas från en hustru, hvilken man ger det högsta
lof-ord. En annan tid kunde komma, då det blefve Alfhilds
lott. Nej pass! Af den saken varder intet.»
Tystnaden blef nog lång. Då sade Leiler i fast ton:
»Ar herr prostens beslut att anse såsom ovilkorligt? Fins ingen
instans, dit min kärlek, min rättvist sårade sjelf känsla kan
vädja? Och Alfhilds lycka, hennes frid, hennes lif, kort sagdt,
hela hennes väsende, som troget, varmt och evigt skall
fast-hänga vid mitt, eger detta intet anspråk på förmildring i det
faderliga utslaget?»
»Jag vill tro», svarade prosten med en köld, som borde
betaga Leiler allt vidare hopp, »jag vill tro, att Alfhild, med
den uppfostran, hon erhållit, och med de grundsatser af religion
och dygd, jag från hennes tidigaste barndom sökt inplanta
hos henne, icke ett ögonblick kan draga i tvifvelsmål hvad
hennes pligt mot sig sjelf, sin far och verlden fordrar af
henne. Att hon kan hafva älskat den man, som sökte
hennes gunst, då hon ansåg honom fri och en ömsesidig kärlek
tillåten, är en möjlighet. Jag vet det likväl ej säkert, ty
jag har icke velat vidröra ett så farligt ämne, och än mindre
vet jag om hennes känsla ännu talar för herr Leiler, ty den
öfverraskade sinnesskakningen vid återseendet kunde lätt få
utseende af en känsla, den hon ej hyste. Jag smickrar mig
med den tanken, att hon, en blygsam flicka, skulle anse sig
förnedrad genom trolofningen med en gift man samt att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
