Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
också på visst sätt fallet, men ej det förra, ty jag är mera
otålig än någonsin och kan aldrig nog påskynda minuternas
flykt. Om jag ändå en gång kunde fatta min längtan!
Efter frihet trår den visst icke, ty vingskjuten fogel flyger
ej högt — och jag är ju nöjd der jag är, och måste vara det,
ty sjelf begärde och valde jag att lemna mitt stilla, vackra
hem, hans, Leilers hem, för att ensam bland främlingar
söka mig ett annat. O, hvad skulle jag också göra på ett
ställe, der hvarje föremål, som mitt öga mötte, hvarje sak,
som min hand vidrörde, talade om honom, om honom, för
hvars minsta leende, för hvars minsta vänliga blick jag dag
och natt velat ligga vid hans fötter och betjena honom såsom
den ringaste slafvinna! Men, Blum, det blef ej min lott
att vinna detta hjerta, som blott en gång tryckt sig trofast
intill mitt: i skilsmessans ögonblick, då jag gaf det löftet
om sin frihet.
O, det är tungt att lefva, men äfven tungt att dö!
Jag är ännu så ung, tiden går så långsamt, men blott jag
blir gammal (det måste vara det, Blum, hvarefter jag
längtar), då försvinner sista gnistan af lefhadslust. Jag har väl
då gråtit ut, trängtat och lidit nog för att vara mätt och
tacka Gud, när solen för sista gången sjunker bakom
bergen.
Ni torde på detta språk icke alls känna igen mig,
Blum! Ni har ej varit van att finna mig svag och hopplöst
klagande, och jag är det icke heller nu i mitt yttre lif,
men när jag är ensam med min gud och med er, Blum,
som jag värderar högst af alla menniskor, då vill jag ej
synas bättre och starkare än jag verkligen är. Jag vill
återgälda ert förtroende och låta er se in i min själs mest
dolda vrår.
Med min omgifning är jag fullkomligt nöjd: den passar
så väl till min sinnesstämning. Tro icke, att jag suckar
och drömmer bort hela min dag samt att jag helt och hållet
förlorat det mod och den förmåga att bära mitt lidande,
hvilka jag hade att tacka för er vänskap. Nej, Blum, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
