Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söker till att inrätta min tid så nyttigt och verksamt jag
förmår, och den goda Elisa bistår mig häri troget. Hon är
så enkel, så gudfruktig och sann, och har, utan att ega
någon så kallad bildning, ett så fast och sundt omdöme,
att jag med nöje och aldrig utan tröst samtalar med henne
i de ämnen, som mest äro egnade att upprätthålla det
sjunkande modet. Jag delar Elisas husliga göromål. Jag
har tagit under min vård hennes näst yngsta barn, af samma
ålder som min bortgångne engel, det sofver hos mig, och
det är min glädje att se den lille le åt mig och känna dess
små knubbiga händer rifva i mina nu nog vårdslösade
lockar.
Nästan hvarje dag gör jag något besök i fiskarstugorna,
och det är verkligen upplifvande att se huru deras belåtna
ehuru torftiga invånare, nu när vårsolen uppsmält den kalla
muren mellan deras och andras hamnar, rusta och stöka,
männen med sina båtar och nät för långfisket och qvinnorna
med tillredandet af matsäcken. Och stuguväggarne, liksom
bergshällarne, klädas allt rikare och rikare med fiskhufvuden.
Det är verksamhet och förnöjsamhet, och jag känner ofta
en känsla af afund, när jag om aftnarne ser dessa fattiga
hustrur, med ett barn på armen och den öfriga svärmen,
hängande fast vid kjorteln, gå ned till stranden att möta
maken och fadern, som återkommer från sjön och, vänligt
nickande, utsträcker handen och visar med stolthet på den
rika fångsten.
Om husliga moln skugga dessa varelsers
äktenskaps-himmel, dragas de med tålamod och tro (med skilsmessa
bråka de ej sina hjernor och sina hjertan), och känna
de mindre djupt, äro de ock lättare tillfredsstälda. De
begära ej mera af lifvet än hårdt arbete och dagligt bröd,
och äfven då detta är knappt, känna de sig nöjda med
hoppet på Guds försyn till härnäst. Äro de icke
afunds-värda?
Om söndagarna gå vi till kapellet. Altén, min redlige
värd, är väl ingen egentlig talare, men han är en kraftfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
