Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stina med flämtande andedrägt kom inspringande och
berättade, att arkitekten anländt och höll på att stiga af hästen.
Alfhild bleknade och rodnade vexelvis.. hennes darrande
hand var nära att falla kaffekannan, hvilken farbror
Sebastian dock i rättan tid mottog och stälde på dess vanliga
plats. Prosten, som fann, att ett afskedsbesök ej kunde sätta
hans hus eller person i något vanrykte, beslöt att uppfora
sig som en man, deri der vet att lefva; och emedan han
icke ville neka hvarken sin dotter eller Leiler att utbyta ett
par afskedsord, fick Alfhild tillsägelse att stanna qvar och
språka litet med den främmande. Innan jemvigten vid
kaffebordet hunnit återkomma, det vill säga, medan den ännu
hos sällskapet sväfvade mellan häpenhet och bemödandet
att vinna ett yttre anständigt lugn i väsende och ansigten,
inträdde arkitekten och helsade med ett hos honom ovanligt
lugnt allvar.
»Rätt angenämt att se herr Leiler!» yttrade prosten och
sköt sjelf fram en stol till bordet. »Slå i en kopp kaffe,
Alfhild... det är min själ kallt i dag, rigtigt barskt! Vi få
vinter... Behagär herr arkitekten stoppa en pipa?
Leiler bugade sig tyst både för den ena och andra
artigheten! Han var så ordfattig, att han sjelf förundrade sig
deröfver, och den mer än mörka sinnesstämning, som
ögonblickligt tilltog, tycktes honom härröra från någon annan
orsak än den bittra skilsmessan från Alfhild. . men hvilken,
det kunde han ej redogöra för sig sjelf, ty så snart Telma
och hennes framtid trädde för hans sinne, bemödade han
sig att med våld tränga dessa bilder åt bakgrunden. Och
denna tryckning öfver hans bröst, denna sammanpressning
af hela hans själ, hade fortfarit sedan klockan half sju på
morgonen, då han vaknat dervid, att hans ur, som låg
bredvid honom på bordet, föll ned på ansigtet. Det kalla
vidrörandet kändes underligt der han låg så varm i drömmames
rike, och som det föreföll honom underligt, emedan han ej
låg i den ställning att han kunnat neddraga det med armen,
lät han uret repetera, för att få veta tiden för den besyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
