Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerliga väckelsen, och då klingade de slag, som underrättade
honom om timmen. Hai\ bortlade uret, men han kunde ej
förjaga de tankar, som denna händelse väckt. Hela dagen
var han djupt förstämd, hvilket tillstånd ökades af den
brännande smärta, han erfor, att lemna Alfhild, som han
åtminstone, utom ett och annat tillfälligt möte, fått se hvarje
söndag i det gamla templet... lemna henne i ett så svagt
helsotillstånd, och detta under den ödsliga vintern! Allt detta
förenadt nedslog hans vanliga mod, och för första gången i
sitt lif, kunde han ej fullkomligt beherska sig, icke med
vanlig smidighet befalla öfver anletsdragen. En hvar
såg att hans själ led, och Alfhild qvaldes af den bittraste
känsla, då hon såg Leiler lida, utan att få dela hans
smärta.
»Nå, när få vi se herr arkitekten åter i Hammarby?»
frågade prosten.
»Nästkommande mars», svarade Leiler, »och vill gud,
skall kyrkan vara färdig i medlet af somjnaren.»
»Det vore sannerligen önskvärdt», menade prosten, »ty
jag träder aldrig öfver tröskeln till vårt förfallna tempel,
utan att föreställa mig möjligheten, att det en vacker stund
rasar ned och begrafver oss alla.»
»Ah, dermed har det alls ingen fara!» försäkrade Leiler.
»De gamla murame stå der stadiga ännu kanske ett Q er
de-dels århundrade.»
Sedan samtalet sålunda en stund fortgått, började det,
hvad man kallar, rycka i arkitekten; han ville ut, och
likväl höll honom den naiurligaste känsla till baka. Han hade
ännu icke fått ett enda ord af Alfhild. Prosten och kapten
Ömros, hvilka insågo hans önskan, drogo sig till spisen.
Leiler steg upp och gick fram till fönstret, der Alfhild
intagit sin vanliga plats. Hon var ifrigt sysselsatt att arbeta
på brudens strumpeband, hvilket arbete hon hoppades sluta
samma afton.
Leiler beundrade den konstrika virkningen af blå perlor
och silfver. Det är utmärkt vackert!» sade han, men blicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
