Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något mjukt, och ett sakta: »Det är jag.. för guds skull,
herr Leiler, är det ni.. Lemna mig på ögonblicket!» sväfvade
i korta afbrott öfver Telmas läppar.
»Gud allsmägtig .. fröken Rawenstein .. ni här i denna
stund, i detta väder? En aning säger mig, att det icke
varit utan ändamål, som ödet här fört oss till samman, och
då ett sådant ögonblick kanske aldrig mera under vårt lif
erbjuder sig, så tillåt mig begagna det för att nedlägga en
börda, som trycker min själ i afskedsstunden och hvilken
jag anser mig skyldig att yppa, för att visa er huru litet
jag varit värd den huldhet, ni skänkte mig. Detta är det
enda försoningsoffer jag förmår hembära er. Jag ... o Telma,
skall jag våga säga det? 1 denna stund döljer ingen mask
hvarken min själ eller mitt ansigte. Mot er har jag varit
grymmare än en bödel: ni har lidit tåligt som ett helgon,
men jag går bort, belastad med den bittra känslan, som först
på sista tiden, och särskildt i dag, vaknat till fullt medvetande,
till full klarhet, att hafva förstört ert lif. Ty vet — för att
mätta den olyckliga och galna hämdkänsla, som jag närde
till er familj, bedrog jag er för att genom vinnandet af ert
hjerta sönderslita Albanos. Det var en demoniskt anlagd
plan, men på det ni må hata och afsky mig och dessa
känslor släcka en låga, den jag var ovärdig, dömer jag mig
till den förnedrande smärtan att sjelf afrycka mig den falska
mask, som förvillade er. Intet menskligt öra, utom ert,
har hört ångerns språk från mina läppar, och icke ens
edra ögon se mig nu, då blygselns och sjelfförebråelsens
rodnad bränner både på mitt ansigte och i mitt samvete. O,
Telma, Telma.. tala, svara ett enda ord 1 Grufligt har jag
förolämpat er, förstört er själs frid. Och likväl... om ni
kunde fatta hvart ett fantastiskt sinne, sådant som mitt,
kan drifvas, då sjelfva ödet tyckes träda i förbund med dess
vilda instinkter .. ..»
Telmas läppar darrade krampaktigt. Hon var
tillintetgjord. Af allt det arkitekten talat hade hon blott uppfattat
det enda, att han drifvit gäck med hennes kärlek. Ingen,
Kyrkoinvigningen II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
