Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värd köld, »men då jag nu blifvit botad, vill jag endast
säga, att herr Leganger kan packa in ju förr desto hellre!»
Jag kände mitt blod svalla sjudhett. »Jag hade trott»,
sade jag, »att mina känslor för Sigrid tillräckligt länge varit
herr prosten bekanta för att, om jag icke egt något hopp . . .»
»Vid gud, herre, ni är oförskämd!» afbröt han mig.
»Skall jag gå omkring som en spion i mitt eget hus? Jag
hade förr kunnat tro att. . . att. .. ja, gud vet hvad jag
icke snarare varit färdig att tänka, än att falla på den idén,
att ni skulle drömma om att bli min måg!»
Skakad af gränslös harm, var jag ur stånd att svara
med ord, men mitt beteende, i det jag häftigt uppryckte
lådorna i det väldiga ekskåpet och kastade mina persedlar
om hvar andra, öfvertygade honom, att jag ej ärnade invänta
flera förklaringar.
Nöjd härmed, tillslöt han dörren och gick. Jag åter
svalnade hastigt, då jag ej mera såg honom, och beslöt att,
förr än jag packade in, söka förskaffa mig ett samtal med
Sigrid.
Det var vid den tiden på dagen, då prosten brukade
gå ut på egorna. Jag flög ned i salen, men öfverraskades
der åter af en syn, som redan inverkat på mig, nemligen
unga grefven från slottet, hvilken glädtigt samtalade med
Sigrid och dervid ofta aflockade henne leenden, lika ljufva
som de, hvilka bort vara endast för mig. Men Sigrid var
af ett lifligt lynne, och jag förebrådde mig, när hennes blick
varmt föll på mig, den orättvisa jag gjorde henne, då jag
ville se ett slags intresse i hennes förhållande till grefven . . .
Jag var svartsjuk. Emellertid föreföll mig detta möte i dag
långt odrägligare än vanligt, icke blott derför, att det för
ögonblicket hindrade vårt samtal, utan ock emedan jag
dervid röjde tydliga spår af koketteri i hennes väsende. Det
flög från hennes ögon elektriska gnistor, som tände lågor i
hans ögon, hvarvid jag skalf af dödskyla.
»Sigrid», utropade jag bestört, »vill du skänka mig
några minuter? Jag reser strax!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
