Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ert svar jemte dokumenten. Uppfyll ej brefvet med
onyttiga tacksägelser! Ni är en bra karl, min estimable vän, och
en sådan hjelper jag, när jag kan.
Wilhelm Hugo von II.,
herre till stora Hammarby.
P. S. Från min son kan jag helsa er. Han har
nyligen anträdt sin utländska resa.»
Jag befann mig i ett rus af hänryckning. Hela natten
tillbragte jag i vakna drömmar, och om det fans en
skuggning på min himmel, var det af förundran öfver, att icke
äfven Sigrid skrifvit.
Ändtligen blef det morgon, och med den kom min
värd, för hvilken jag i få ord förklarade ombytet af min
ställning genom mitt snart instundande giftermål. Han skaffade
mig beredvilligt hvad jag behöfde och bar sjelf några
timmar derefter på posten det tacksamma bref jemte de äskade
handlingarne, som jag öfversände till min välgörare. Jag
hade, utan att omnämna att jag var bysatt, blott i
allmänhet vidrört, att min olyckliga kärlek förstört min
verksamhet och derigenom äfven mina tillgångar.
Svaret kom något senare än jag hoppats. Men det
innehöll också, utom det lofvade understödet, en tidning,
som nära gjort mig tokig. Det hade nemligen lysts för mig
och Sigrid första gången, och for att hugna mig med detta
glada budskap hade grefven dröjt.
Så fort möjligt var, ordnade jag nu mina affärer och
skref ett långt bref till mina föräldrar, innehållande
förteckning på den förlorade sonens dårskaper jemte beskrifhing
på den plötsliga lycka, han nu gick att möta, hvarpå som
bekräftelse grefvens bref inneslöts.
Sista bestyret var min garderob. Derefter flög jag mot
mitt härliga mål och uppnådde ändtligen åter Hammarby
prestgård och den minnesrika grinden. Hektor var ej nu
så bister; han igenkände mig och skälde högt af glädje.
Men ingen Sigrid stod nu i fönstret, ingen lätt gestalt sväf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
