Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vade ut på förstugubron. Sebastian, min unge vän, kom i
stället ut mot mig och ropade hjertligt: »Pappa är strax
här, men stackars Sigrid är sjuk!» Jag kände, att jag
bleknade. Knappt förmådde jag vandra fram till byggningen,
der prosten på tröskeln trädde mot mig, tog mig i famn
och yttrade: »Tiderna hafva förändrat sig, min• käre
Leganger! Mitt barns sorg öfver er förlust har jag ej kunnat se.
Och då grefven, som har mycken välvilja för er, äfven
tog sig af saken, har jag gifvit vika och bjuder er nu
välkommen såsom min blifvande måg.»
»O, denna godhet är öfver allt erkännande! Men min
dyra Sigrid, är hon sjuk...»
»Icke farligt! Vid din sida skall hon åter uppblomstra,
men i anseende till hennes mindre starka helsa ha vi
endast småningom kunnat underrätta henne om den lycka,
som väntar henne, och oaktadt all försigtighet har glädjen
för häftigt angripit henne. Hon hvilar nu, men om en
stund hoppas jag få föra dig in till henne.»
Efter ett par timmars pinsam ångest förklarade prosten,
att Sigrid väntade mig. Han ledsagade mig till hennes rum,
och aldrig försvinner det intryck, jag erfor vid öppnandet af
dörren. På soffan låg min brud, så skön, men likblek:
sorgen hade afmejat de friska rosorna på kinden och släckt
ögats glans .. tårdränkt höjdes det mot mig, och en
blodfår-gad sky svepte hastigt öfver de nästan marmorstela dragen.
Jag nalkades, jag knäböjde och fattade hennes hand,
hvilken jag tryckte mot mitt trogna hjerta. Hon såg på mig,
men blicken talade ej ett språk, som jag förstod.
»Min Sigrid, gif mig ett tecken, ett ord, att min
närvaro skänker dig en ringa del af den salighet, som jag
erfar!»
»Salighet... År du lycklig, Jeames?»
»Är jag lycklig, då jag får kalla dig min? Behöfver
denna fråga ett svar? Ingen kan mäta $in sällhet med min,
blott du blir frisk!»
»Säkert», svarade hon, »blir jag det, när jag hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
