Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kors, det var då rysligt dumt af mej att inte hålla
inne me’t, men store gud, I skulle väl ändå veta’t. Det är
er egen fru, käre herre 1 stackarn, som dog för en vecka
se’n. Hon lefde bara en timme efter se’n hon fick
flickebarnet. Ja, ja, det är fasliga passascher, ska’ I tro, som
talas om i prestgåln. Men 1 vet bäst, I, hur allt hänger
i hopa!»
Gumman tystnade, ty hon förstod, att den sjuke var
stadd i bön. Och så var det. Dödsbudskapet kom liksom
ett fridens och försoningens budskap. Dödens allt utjemnande
engel bredde sina hvita vingar öfver passionens kaos.
Leganger bad — bad för den afsomnade, såsom han lofvat, och
kände som en lycka att veta henne bergad från lifvets
strid.
Mot aftonen återkom värdfolket, och målaren erhöll då
ett bref, som redan en månad legat och väntat på honom.
Det var från Sigrid. I nattens tystnad läste han det.
»Jeames!
Blicka ej med vrede och hat på dessa ord från den
olyckliga, brottsliga Sigrid! Du sade, att du ville bedja för
mig, och då du lofvat detta, vet jag, att det hjerta, som
fordom så kärleksfullt slog för mig, icke skall, sedan jag
är bortgången, förråda sitt löfte såsom jag gjort med mitt.
Jeames, bed — bed Gud för min arma själ! Mycket har
jag syndat , . . och djup och stor är min skuld till dig.
Dock har jag pliktat med lidanden, hvilka på intet
mensk-ligt språk kunna uttalas. Jag får taga din förlåtelse med
mig i grafven! Och när jag är borta, skall du icke
förbanna mitt minne, ehuru min skuld är större, än du kan
ana. Nu, då döden redan står vid dörren, vill jag icke
bedraga dig., Vet då, Jeames, att jag redan mottagit grefve
Hugos kärleksförsäkringar, innan jag lärde känna dig. Men
det var du, som lärde mig känna kärleken. Jag älskade dig
oändligt, men fåfängan förstörde den bästa och renaste delen
af mina känslor, och vid slutet af den tid, du vistades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
