Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammarby, stod jag redan i ett hemligt förhållande till grefven.
Både min far och jag trodde, att hans passion skulle lyfta
mig upp till den plats, som vi båda eftersträfvade. Och för
att lyckas härmed, mottog jag med glädje det gynsamma
tillfallet, som upptäckten af min kärlek till dig genom ditt
aflägsnande erbjöd mig... O, Jeames, jag har ej någonting
mera att tillägga, emedan jag ej mera än en gång kan dö
af blygsel och förtviflan.
Straffet följde. Min far rasade, min värdige älskare
reste utrikes och gamle grefven uppfann den plan, som jag,
af fruktan för vanära, var nog oredlig att antaga. Men jag
förmår ej beskrifva hvad jag utstod från den första
lysningsdagen intill den förfärliga bröllopsnatten. Om det är möjligt,
att vi här i tiden kunna få afbörda en del af våra skulder
genom själens plågor, då, Jeames, låt mig tro, att det äfven
är så för mig.....
Du vill bedja för mig! De orden återkomma alltid
för min själ; det är den enda tröst, som sväfvar öfver mina
läppar och gjuter en droppe balsam i hjertat. Min far. . .
om honom gör det mig grufligt ondt. Han har i denna sak
varit endast den eftergifvande, ehuru en blind far, hvilken
för sitt barns falska heder ville uppoffra allt. Var skonsam
mot den olycklige, lidande gubben! Han bär redan en nog
tung börda.
Jag skrifver dessa rader under medvetande att allt
snart är slut. Jag känner att jag dör.. och döden
försonar mycket. Mitt sista ord är: Förbarmande och
förlåtelse för den brottsliga, ångerfulla och döende
Sigrid!»
»Ja, döden försonar mycket!» suckade målaren sakta
och tryckte med djup rörelse brefvet till sina läppar. »Gud ,
och hans helige son, försonaren, har ju förbarmande för
hvarje ångerfull själ.. hvi skulle då jag störa den
bortgångnas tro? Bandet har brustit, mitt hjerta har redan
förlåtit den vilseförda ... och hämden lemnar jag i Herrans
hand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
