Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och framgång. Han var gift och egde redan en son ock
arfvinge till sitt lysande namn. Den q vinliga telningen på
sidolinien, r Sigrids barn, uppfostrades i prestgården af sin
morbror, prosten Örnros, hvars namn hon bar, ty Jeames
hade hotat med en vanärande rättegång, om namnet
Leganger blifvit antaget. Hela episoden om Sigrids giftermål
och död hade slutligen blifvit endast en saga. Ty inom
prestgården, liksom inom slottet, voro få personer, som kände
rätta förhållandet.
När Jeames nu satt vid stafletten och fårglade de
skapelser, som han stulit från naturen eller tagit ur sin egen
fantasi, hvilade han emellanåt, tröttad under det trägna
arbetet, sin blick med innerligt välbehag på den nu
uppblomstrande Helene, hvilken flitigt skötte nålen eller gick sin unge
beskyddare till handa med hvad han behöfde.
Kärlekens blomma hade för evigt vissnat i hans hjerta;
den var nedtrampad intill sjelfva roten, men der återstod en
stilla längtan efter huslig lycka. Han hade vant sig vid den
milda varelsens outtröttliga omsorger. Han hade dessutom
sjelf uppfostrat henne, visste, att hon var ren och flärdfri och
höll honom af själ och hjerta kär. »Månget äktenskap blef
bygdt på mindre fast grund!» tänkte Jeames och vågade
försöket. Helene blef ett mönster för hustrur, och under hennea
ordnande händer växte husets välmåga. En dotter kom att
förljufva deras enkla lif.
Som make och far kunde han lugnare tänka till baka
på de flydda oroliga tider, hvilkas händelser han troget
antecknat och sedan vid slutet af sin lefnad lemnat såsom
testamente åt sin dottersm — Rudolf Leiler............
Här slutas Legangers anteckningar. Något bihang tili
<Jem, med afseende på hans dottersons uppträdande i
Hammarby och de excentriska planer, hvilka läsaren funnit hvälfva
sig i hans vulkaniska hufvud, torde icke behöfvas.
Arkitekten visar sig i vår berättelse lik en af de irrande
ljusen på natthimmeln. De synas bestämda att ej hafva
hvarken rast eller ro på sin oregelbundna färd. Men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
