Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som mannen högst på jorden älskar, och knappt nog af
henne, kan han tåla att blifva sedd i en belägenhet sådaa
som min.»
Hvad Maria erfor vid denna utomordentligt grymma
förklaring doldes af hennes starka förmåga att beherska sina
känslor. Med ett saktmod, skildt från hvarje skymt af
bitterhet, sade hon blott: »Förlåt mig då, Rudolf, att jag
förskaffat mig underrättelse om din belägenhet och att jag vågat
tro att du icke ville försmå mitt begär att underlätta den!
Men sedan du det gjort, skall jag ej längre plåga dig. Tillåt
mig blott en enda fråga: Har hon besökt dig?»
»Nej! Enligt hvad jag hört, har hon varit mycket sjuk.
Kanske är hon det ännu. Dessutom beror hon af en far,
som strängt iakttager verldens fordringar. Han lärer icke
tillåta henne att besöka en man i mitt läge .. Men, goda
Maria, hvila dig på den enda stol, jag har att bjuda! Det
grämer mig outsägligt, att jag nödgats så djupt såra dig.
Det skedde af öfvertygelse, att vid ett så sällsamt fall som
detta en redlig upprigtighet är vida att föredraga framför ett
konstladt känslospråk, som på en gång skyler och blottar
sanningen.»
Maria svarade ej, men det var troligt, att hennes
svikande kropps- och själskrafter, vida mer än fri vilja,
förmådde henne att intaga den erbjudna platsen. Leiler satte
sig på sängkanten, och i hans öga, då han tyst betraktade
denna qvinna, som han önskat att aldrig hafva känt, låg ett
uttryck, hvilket, då det träffade henne, mildrade de ord, som
hans läppar uttalat.
»Huru har du fått veta det mörka öde, som hemsökt
mig?» frågade han efter ett långt uppehåll. »Du har val
icke rest ensam ., Blum ledsagar dig, hoppas jag?»
»Ingen ledsagar mig!» svarade Maria, »Min värd hade,
under en resa till staden, fått se ditt häktande omnämdt i
ett tidningsblad, och om ej en längre opasslighet hindrat
mig, hade jag länge sedan varit här. Till Blum har jag ej
velat skrifva om mitt beslut, ty af den omsorg, med hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
