Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sjelf undvikit att vidröra ämnet, kunde jag sluta, att han
»kulle ha afstyrkt det.»
»Gode gud, är du då ensam, på egen hand i ett
främmande land, der du ärnade besöka en man, som förstört
ditt lifs lycka och frid och som nu sjelf är så intrasslad, att
han ej kan bjuda dig skydd eller hägn! Fader i himmelen,
det gifves pröfningar, till hvilkas fördragande det erfordras
öfvermensklig styrka.» *
Leilers djupt rynkade panna och svällande ådror
bevittnade hvad han led vid tanken på, att hon, som utan vård
och hjelp letat sig fram till honom, nu, ensam, förkrossad
och ånyo försmådd, måste återvända till det ensliga hem,
dit hans sjelfviska hårdhet förvisat henne.
»Sörj ej för mig!» sade Maria med fasthet. »Nu känner
jag vägen och har fullt tillräckligt medel att komma hem,
äfven för dig, Rudolf, om du tilläte och ej med ovilja
försmår ...»
»Tyst, för guds skull, Maria!» Leiler vinkade häftigt
med handen och bortvände det af mörk blygselrodnad
lågande ansigtet. Penningehjelp af den, hvars minsta känsla
han ej kunde gälda... han plågades af hvarje Marias ord
liksom hon ålagt honom den mest qvalfiilla tortyr. Aldrig
hade han erfarit så förundransvärdt olidliga känslor som i
detta ögonblick. Han ville hafva legat femton alnar under
jorden för att slippa se Maria och af henne ses i ett tillstånd,
dér all hans styrka ej kunde värja honom från känslan af
egen närvarande förnedring.
Förr än någon jemvigt uppstått i hans så upprörda
sinnen, öppnade vaktmästaren åter dörren med de orden:
»Här är ännu en, som vill in till herrn!»
Leiler upplyfte långsamt ögonen, och kan hända kunde
det för första gången under hans lif sägas, att han sveks af
sin största förmåga, den att finna sig hemmastadd i
olikartade förhållanden. Hans hufvud svindlade, det kalla
golf-vet brände under hans fotter som glödgadt jem och
qval-fulla styng genomborrade hans hjerta, då han i sitt fång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
