Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har lidandet öfver den grymma dubbelsorgen blifvit ökad.
Nog hade grefven hört hviskas om de gamla historierna,
men det är helt annat, kan bror tänka, att betrakta dem
från den synpunkt, hvaruti Leganger sjelf kunde framställa
dem, och från dent som en familjs kärlekskrönika har att
framte. Vid denna granskning skiljes det lätta syndfulla
glitterverket från den skamfulla sanningen. Enligt hvad
Borgstedt nyss försäkrat mig, skulle grefven, om det läte
sig göra, mer än gerna frångå åtalet mot byggmästaren,
men det måste hafva sin gång, till dess lagen, den
långsammaste af alla skiljedomare, dömt dem emellan. Emellertid
har grefven för afsigt att offentligt erkänna sitt misstag.»
»Ja, det är hans pligt!» inföll prosten. »Stackars
man, han har sjunkit ihop och liknar mera en skugga än
en menniska, då han smyger fram mellan salongen och
målningsgalleriet, der han mest uppehåller sig. Grefvinnans
förut dåliga ögon äro genom tårar och nattvak alldeles
för-derfvade. Hon sitter stum som en mumie i sitt gröna
kabinett. Och friherrinnan, den stolta och högdragna modern,
har, snart sagdt, blifvit fånig.»
»Herrens hand hvilar tungt på dem!» yttrade gubben
Sebastian, i ovanligt mild och försonande ton. »Gud gifve
dem frid!»
Samma afton, medan Alfhild i drömmen ånyo besökte
den^ mörka kammaren, der hon sett Leilers ansigte glöda af
blygsel och förvirring, samma afton, då arkitekten sömnlös
kastade sig af och an på sitt läger utan hvila och utan
lugn, reste Maria ensam med en skjutsbonde öfver de vida
snöfält, mellan hvilka den genomskärande landsvägen knappt
kunde urskiljas.
»Ha vi ännu långt fram till gästgifvaregården?» frågade
hon. Den skarpa februarikölden och de yrande snöflingorna
betogo henne nästan förmågan att tala; hvarje lem af hennes
fina kropp stelnade allt mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
