Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Långt?» svarade skjutsbonden vresigt. »Ja, minsjäl!
Hon skulle inte gett sej ut så sent, för det här är inte
väder för qvinnfolk att färdas i.»
»Gästgifvaregården var så osnygg!»
»Osnygg? Då får hon nog se annat slag, dit vi nu
kommer.»
»Är dm värre, menar ni?» ... Hennes tänder skallrade
af kölden, och fotterna kunde hon ej lyfta från hvar andra:
de voro liksom fastväxta vid den endast med löst hö
försedda släden.
»Ja, det menar jag allt», svarade karlen afgörande,
»men om hon stampar med fötterna, så håller hon sej
varm.»
Maria erfor djupa både själs- och kroppslidanden, men
hennes mod hade ännu icke svigtat. Ännu ångrade hon ej,
att hon företagit denna resa, hvartill hennes hjertas svaghet
uppmanat henne. Hon erfor tvärt om en outredd tröst vid
den föreställningen, att hon nu verkstält det sista
kärleks-profvet och att, om ett hemligt hopp gömt sig deri, det nu
blifvit krossadt för att aldrig mer upplefva. Det förekom
henne äfven som om något annat tilldragit sig med henne.
Slutligen anlände man till gästgifvaregården, ett litet
grått hus, som såg förfärligt ruskigt ut, och innandömet
motsvarade fullkomligt det yttre. Skjutsbonden hjelpte Maria
ur släden och famlade förut fram till stugudörren.
I en låg svart stuga sutto sex till åtta karlar och rökte
sitt knaster, under det de flitigt skötte tumlaren. Rummet
var uppfyldt med rysliga bränvinsångor och derjemte med
tunga rökmoln, hvilka nästan förtogo skenet af de tvenne
dankar, som i egenskap af ljus paraderade på bordet.
»Här är en fru, som vill ha nattqvarter!» yttrade
skjutsbonden, i det han med de långa armarne slog sig varm.
»Nattqvarter?» gnälde en röst från spisvrån, och Maria,
som, nästan qväfd af röken, qvarstod vid dörren, såg en
lång, sömnig qvinna komma fram och föreställa sig sjelf
som »gästgifverskan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
