Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lycksaligt bekant till hennes af ängslig bäfvan skärpta öra.
Hon flög ut och kastade sig med ett glädjeskri i Blums
öppna armar.
»Store gud, är det i ett sådant näste jag finner er,
Maria!» ... Han tryckte till sitt bröst den ensamma, som i
hela verlden ej egde någon annan än honom. Det klappade
af ädel, stolt tillfredsställelse att åtminstone i detta nu
vara henne oumbärlig.
»O, Blum, himlen har icke öfvergifvit mig, då den
skickade er\ Jag hade utan er vetskap tagit ett beslut, för
hvars utförande jag blifvit straffad. Förlåt mig det! Heligt
lofvar jag att aldrig hädanefter företaga något utan att
rådfråga er.»
»Förlåtelse kommer ej i fråga, dyra M>aria, men en
outsäglig ångest har ni tillfogat mig. Rädd att vissa rykten
(som jag till följd af en resa alltför sent erfor) skulle tränga
till ert aflägsna hem, hastade jag dit för att förbereda er. Döm
hvad jag måste känna... ni hade rest tvenne dagar förut,
men som jag fortsatte min färd natt och dag, var jag så
lycklig att hinna upp er.»
»Nej, Blum», sade Maria med ett sorgset, men lugnt
uttryck, »ni hann ej upp mig, ty jag är redan på återvägen.»
»Hvad!* En glädjestråle, som det skumma skenet från
den halföppna stugdörren hindrade Maria att se, skimrade
öfver Blums öga.
»Det är så, Blum, .och nu ber jag er blott af själ och
hjerta: För mig till baka!- I er beqväma och väl försedda
släde skall jag ej frysa. Men låt oss resa ögonblickligen, ty
jag längtar från detta fasliga ställe, der jag hade förgåtts
innan morgonen randats, om ni icke uppsökt den arma Maria.
Låt mig slippa att gå in! Jag sätter mig genast i släden.»
Han förde henne utan ett ord vidare dit. Och medan
hästame förspändes, ombonade han henne på allt sätt.
»Och ni vill hem, Maria? Ångrar ni er ej ... har ni
betänkt allt?» frågade han med upprörd ton, då de ilade
framåt på den jemna vägen, öfver hvilken månen, trängande
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
