Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har ni ett varmt rum att lemna mig?» frågade den
unga frun.
»Ja, om här inne är varmt nog, så skall jag bädda
i soffan der borta åt henne. Annars fins här inte annat rum
än gästkammarn i förstun, men der är det kallt som i ett
uthus, för svärmora, som vi haft likfärd efter, har legat
på likstrå der inne!»
»Men der kan väl eldas ändå?» återtog Maria, som
hellre tyckte sig kunna fördraga nämde rum än det, hvaruti
hon nu befann sig.
»Åh ja, kors, skyr hon inte att ligga der, så kan vi
visst lägga på spisen .. Här får hon se på’et!» ...
Gästgif-varmor nedtog nu från taket en lång furusticka, omrörde
dermed i glöden, och då lågan flammade upp, tog hon stickan
mellan läpparne och öppnade dörren först till förstugan och
sedan till en trång kammare, stinkande af instängd liklukt
och granris. På de hvitgrå väggame voro svarta ullkardor
fästade i fasoner jemte namn och årtal, m. m.
»Nej, här är det alldeles omöjligt!» Maria drog sig
hastigt till baka.
»Ja, är det omöjligt öfverallt», svarade gästgifverskan
stucken, »så är det väl klokast, att hon reser igen.»
» »Det förmår jag icke; jag får sitta i stugan ett par
timmar.»
»Som frun vill!» De gingo till baka. Gästgifvarmor
blåste upp elden och satte en stol framför spisen, och Maria,
inhöljd i tobaksskyame, måste beqväma sig att taga plats.
Hennes hufvud döfvades af oset och hettan, hennes öron af
det högljudda sorlet.
En tung suck smög öfver läpparne. Men just som hon
satt der, så öfvergifven, med hjertat svällande af bittra känslor,
hördes en starkt vibrerande manlig stämma utanföre ropa
det enda ordet »Hästar!» så att det genljöd i stugan.
»Den der har nog brådtom han!» menade värden och
lagade sig utan omständigheter i ordning att gå ut.
Men Maria hade redah stigit upp. Ljudet talade så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
