Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken, men måste likväl hålla oss neutrala, emedan utslaget
icke beror af oss, utan af en tredje person. Jag hatar
onödiga omvägar och frågar derföre rakt fram, om herr prosten
tror, att unga Alfhild icke har något emot min brorson, hvilken
älskar henne och genom mig begär henne till äkta?»
Prosten Frenkman var, trots både kappa och krage,
en vida mera verldslig än andlig man. Utsigten att få sin
dotter till herskarinna på slottet, en förmån, hvilken redan
flera månader i tysthet hvälft sig inom hans hufvud, var
allt för storartad att icke komma honom att förbise mycket,
som under andra omständigheter ej kunnat falla honom in.
Men sjelfva svaret, under det förhållande, som för ögonblicket
band honom, var icke lätt att finna, ty han fruktade
ingenting så högt som att gifva det en anstrykning af tvehågsenhet.
Välbetänkt hette det således i prostens oration: »Herr
majoren har i sanning på ett utomordentligt sätt öfverraskat
mig genom detta för min dotter så högst hedrande anbud,
och min glädje.. min erkänsla . . .» m. m. m. m.
Majoren ryckte fram och åter i soffhörnet. Prostens
skrufvade fraser behagade honom ej. »Här är mindre fråga»,
sade han, »om hedern och glädjen än om antagandet af det
gjorda anbudet! Tror herr prosten (för mina ögon har hon
ej gynnat honom), att Alfhild vill bli Linus’ hustru?»
Så mycken raskhet satte prosten i djup oro. Scener
voro en gång för alla hans afsky, och i fall han nu
oförbe-redt underrättade Alfhild om sin föresats att bryta löftet åt
byggmästaren, så skulle en äkta tragisk scen inträffa, och
blefve majoren vittne dertill, var lika säkert, att han reste
hem, hvarefter giftermålsförslaget i prestgården för evärdeliga
tider lades till handlingarne. Nej, det måste förekommas!
Med allt möjligt lugn frågade han derför »om herr majoren
befalde svaret i dag?»
»Visserligen, herr prost! Ett ja eller nej är snart
ut-taladt. Det beror helt och hållet på om tycket varit fäst
förut eller icke. Ingen blir kär på ett ögonblick... Jag
sitter här och röker min pipa så länge.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
