Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begär din hand för sin brorson, fideikommissarien till Stora
Hammarby!»
En sönderslitande suck sväfvade öfver Alfhilds läppar.
Dödsångest låg i den blick, hvarmed hon betraktade fadern.
»Jaså, här fans ej olycka nog förut!» sade kaptenen
med förebrående röst. »Hur kan bror godtyckligt bryta ett
gifvet löfte, för det att högmodsandan fått magt med bror?
Men mins, att sådana spekulationer en gång förut misslyckats
här i prostgården. Bror må akta sig ... se rätt på Alfhild.»
»Jag visste väll» inföll prosten med harmfull bitterhet,
»att bror skulle gifva nyttiga råd och uppmuntra flickan till
olydnad, men jag hoppas, att hon vet hvad hennes pligt
tillhör såsom dotter. Svara, barn.. du kan icke sätta din
far i den svåra förlägenheten att afslå majorens hedrande
anbud.»
»O, min far», svarade Alfhild med synbar ansträngning
att frambringa orden, »Leiler har länge sedan erhållit ett löfte,
på hvilket han litat. Och jag... store gud, begär icke, att
jag skall bryta mitt. . jag kan det icke! Haf förbarmande
med min ångest, med mitt hjerta: det brister eljest... Leiler
får ej hafva arbetat och kämpat i fyra långa år för att se
sig gäckad vid målets slut.»
Hon blickade upp till fadern med ögon, i hvilka all
kärlekens eld och smärta uttalade sig. Hennes händer
utsträcktes bönfallande. Men i detta ögonblick var prosten
Frenkman en hård verldsträl. Hans faderskänsla slöt sig för
dotterns jemmer, ty i allt bjertare färger visade honom
inbillningen den lycka, som skulle tillfalla hans hus. Hvilken
triumf öfver ortens högdragna adel! Omöjligen kunde han
låta den gå sig ur händerna.
»Hvad menar du med allt detta känslopjunk?» yttrade
han sträft. »Ögonblicken äro räknade, stunden afgörande,
majoren väntar ett svar, och det kan icke bli mer än ett.»
»Och det blir nej!» svarade Alfhild med undransvärdt
fast ton. »Ty om jag ej får tillhöra Leiler, skall jag
åtminstone aldrig tillhöra någon annan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
