Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var majoren redan i förstugan och upplåste, utan vidare
förfrågningar, dörren till Alfhilds rum. Men med ett:
»Alls-mägtige gud, hvar har ni edra sinnen?» sköt han den
bestörte fadern in genom dörren, tillslöt den och återvände till
salen, der han oroligt väntade.....
Men i Alfhilds rum var det tyst tills långt in på natten.
Prosten glömde nu gästen, glömde allt. Och de utanföre
lyssnande hörde de tunga, graflikt djupa suckar, som hans
bröst frampressade.
Läkaren, som majoren efterskickat, hade kommit och
åter afrest. Äfven majoren var borta. I prestgården låg
allt liksom under en dödande förtrollning. Intet ljud, knappt
en hviskning hördes, och på tå smögo Anna och
kammar-Stina stundom till Alfhilds dörr för att lägga örat till
nyckelhålet.
Då dagranden skiftade mellan purpur och silfver och
de töckniga skyarne vaggade undan för den allt högre
stigande solen, vred det helt sakta i låset, och farbror
Sebastian trädde ut i förstugan.
»Hur är det?» hviskade Anna.
Gubben svarade icke ett ord, men nedför de askgrå
kinderna rullade i långsam stillhet tvenne stora vattendroppar.
Han aftorkade dem ej, ty hans kraft var bruten, och lik en
skugga försvann han bakom förstugan, som ledde till hans
rum.
Genom den halfslutna dörren blickade Anna in i
kammaren. Hon såg endast fliken af prostens svarta rock ligga
utbredd öfver det hvita lakanet på Alfhilds säng och en svart
arm utsträckt tätt invid hennes bleka panna.
»Herre Jesus», sade Anna sakta och tryckte hårdt Stinas
arm, »Gud vare honom nådig... Det är förbi!»
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
